Grovt narkotikabrott vid cannabisodling i lägenhet och utomhus

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade begärde att gärningen skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden och att påföljden skulle mildras, men hovrätten ändrade endast straffets längd. Domen står i övrigt fast i den del som rör brottsrubricering, beslag och förverkande. Den tilltalade döms därför för grovt narkotikabrott till fängelse i 2 år.

Om händelsen och åtalet

Enligt hovrätten hade narkotika, däribland en cannabisodling, påträffats i den tilltalades och en annan persons gemensamma lägenhet. Dessutom hade ytterligare en cannabisodling som tillhörde den tilltalade påträffats utomhus på annan plats. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och förhören hade spelats upp.

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott avseende gärning den 4 september 2024. I tingsrätten avsåg gärningen brott mot narkotikastrafflagen. Hovrätten redovisar att den tilltalade hade det huvudsakliga ansvaret för både odlingen i lägenheten och odlingen utomhus. Den sammantagna mängden odlad cannabis uppgick till drygt 4 600 gram. Den tilltalade hade också erkänt innehav av övrig narkotika som påträffades i lägenheten. Han hade införskaffat odlingsutrustning, bland annat lampor och bevattningssystem, och gjort anpassningar i ventilationen.

I hovrätten yrkade den tilltalade att gärningen skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden och att påföljden skulle sättas ned. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Hovrätten prövade målet utan huvudförhandling med parternas samtycke.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade haft det huvudsakliga ansvaret för odlingen både i lägenheten och utomhus. Med hänsyn till plantornas utvecklingsstadium vid beslagstillfället stod det enligt hovrätten också klart att syftet varit att framställa en större mängd än den som faktiskt togs i beslag. Hovrätten ansåg vidare att den tilltalades egna uppgifter visade att huvuddelen av narkotikan var avsedd att säljas och att verksamheten syftade till att ge honom inkomster, även om han själv också brukat narkotika i viss mån.

Mot den bakgrunden delade hovrätten tingsrättens bedömning att gärningen skulle rubriceras som grovt narkotikabrott. Hovrätten uttalade att detta gällde även med beaktande av att delar av den odlade mängden cannabis skulle kasseras och sannolikt hade låg THC-halt. Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuld- eller rubriceringsbedömning än tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om straffets längd. Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 2 år och 3 månader, medan hovrätten fann att straffvärdet var något lägre och bestämde påföljden till fängelse i 2 år. Hovrätten ansåg att det inte fanns några omständigheter som gav skäl att avvika från straffvärdet vid straffmätningen.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om förverkande. Beslagen ska därför bestå. Någon annan påföljd, såsom skyddstillsyn, kom inte i fråga.

I tingsrätten förverkades vissa hjälpmedel som hade tagits i beslag, och 2 940 kronor i kontanter förklarades förverkade. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade skulle betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Hovrättens beslut som återges här innehåller endast att beslagen ska bestå och att staten ska stå för ersättningen till försvararen. Av den återgivna hovrättstexten framgår inte någon ny eller ändrad prövning av brottsofferfondsavgiften eller kontantförverkandet.

Den försvarare som anges i beslutet fick ersättning av allmänna medel med 21 138 kronor, varav 16 910 kronor avsåg arbete och 4 228 kronor mervärdesskatt. Staten ska stå för kostnaden.