Knivbrott och rån ändrades i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av Dold domstols dom mot den tilltalade. Hovrätten ändrade domen bara i fråga om brottet mot knivförbudslagen och dömde i stället för brott av normalgraden. Fängelsestraffet sänktes därmed från två år och sex månader till två år och tre månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar, där den tilltalade i hovrätten yrkade bland annat frikännande för rån och att gärningen enligt knivförbudslagen inte skulle bedömas som grov. Åklagaren motsatte sig ändring och justerade samtidigt gärningsbeskrivningen för rånet på vissa punkter.

Det första åtalspunkten gällde rån som enligt åtalet hade begåtts tillsammans och i samförstånd med en annan person den 25 september 2023 i en bostad i Nybro kommun. Enligt gärningsbeskrivningen skulle målsäganden ha tvingats lämna ifrån sig en mobiltelefon och en väska med dator och klocka genom att den tilltalade hotade med kniv, tryckte ner målsäganden i en säng, höll fast honom och uttalade hot av allvarligt slag. Tingsrätten fann att rånet var styrkt och att gärningen hade begåtts tillsammans och i samförstånd. Hovrätten gjorde samma bedömning och lämnade rånansvaret oförändrat.

Det andra åtalspunkten gällde brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 25 maj 2023 i Kalmar kommun. I tingsrätten bedömdes gärningen som grovt brott. Hovrätten ändrade denna rubricering och fann att gärningen skulle bedömas som brott av normalgraden, inte som grovt brott.

Utöver detta omfattade målet även brott som den tilltalade i hovrätten inte fick någon ändring i förhållande till tingsrättens dom. Det gällde stöld och skadegörelse den 31 maj 2023, rattfylleri och ringa narkotikabrott den 25 maj 2023 samt ringa stöld och hot mot tjänsteman den 21 september 2023. Hovrätten hänvisade uttryckligen till att den tilltalade enligt tingsrättens dom, som inte hade överklagats i dessa delar, skulle dömas för dessa brott.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten byggde prövningen i huvudsak på samma skriftliga bevisning som i tingsrätten, och förhören från tingsrätten hade spelats upp med ljud och bild. För råndelen hade bland annat målsägandens, den tilltalades och den medtilltalades uppgifter betydelse.

Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att det var utrett att den medtilltalade hade släppt in den tilltalade i målsägandens bostadshus och att den medtilltalade hade tagit målsägandens mobiltelefon. Hovrätten fann sammantaget att den tilltalade och den medtilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd. Därmed stod rånansvaret fast.

När det gällde knivförbudslagen fann hovrätten att den tilltalade hade medfört en kniv i bilen trots att det inte var befogat, och att han vid tillfället var påverkad av narkotika. Hovrätten ansåg att detta var en försvårande omständighet, men inte tillräckligt för att gärningen ensam skulle nå upp till grovt brott. Hovrätten betonade att gärningen inom normalgraden ändå var förhållandevis allvarlig. Här skilde sig alltså hovrättens bedömning från tingsrättens, som hade ansett att samma gärning var grov.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast i den del som gällde brottet mot knivförbudslagen. Den tilltalade dömdes i hovrätten för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 25 maj 2023 enligt 4 § första stycket, i stället för grovt brott. I övrigt fastställdes tingsrättens dom.

Påföljden bestämdes till fängelse i två år och tre månader. Hovrätten angav att den mildare bedömningen av knivbrottet påverkade den samlade brottslighetens straffvärde i mildrande riktning. Detta innebar att hovrätten sänkte straffet jämfört med tingsrättens fängelsestraff om två år och sex månader.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten hänvisade till att minimistraffet för rån är fängelse i ett år och sex månader och att det dessutom fanns risk för fortsatt brottslighet. Beslutet om beslag från tingsrätten skulle fortsatt gälla.

Vad gäller ekonomiska konsekvenser framgår av hovrättens beslut att försvararen fick ersättning av staten och att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Hovrätten ändrade inte tingsrättens övriga avgöranden om skadestånd, förverkande, avgift till brottsofferfonden eller återbetalning av kostnad för provtagning och analys i de delar som omfattades av tingsrättens dom och som inte ändrades.