Narkotikasmuggling ledde till fängelse i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av en dom från tingsrätten i ett mål om narkotikasmuggling. Den tilltalade yrkade frikännande, eller i andra hand en icke frihetsberövande påföljd, men hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom. Enda ändringen var att fängelsestraffets längd sänktes från två månader till en månad. Beslaget fick bestå.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde narkotikasmuggling. Enligt hovrätten hade den tilltalade gjort sig skyldig till brottet i enlighet med åtalet. Av domskälen framgår att brottet begicks den 5 februari 2010.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för narkotikasmuggling enligt 3 § 1 st och 6 § 1 st smugglingslagen (2000:1225). Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och gjorde ingen ändring i skuldfrågan eller brottsrubriceringen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Den noterade att ett förhör med ett vittne i tingsrätten hade hållits per telefon, vilket gjorde att hovrätten inte kunde göra någon egentlig trovärdighetsbedömning av vittnets uppgifter. Hovrätten beaktade också att frågor till den tilltalade hade ställts på svenska, som han sannolikt behärskade endast i begränsad omfattning.

Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att det inte var utrett att den tilltalade inför vittnet hade bejakat att väskan var hans. Trots detta bedömde hovrätten att den övriga utredningen, som också hade prövats av tingsrätten, var tillräcklig för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått narkotikasmuggling.

Hovrätten gjorde alltså inte någon annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan, utan fällde den tilltalade för samma brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för narkotikasmuggling. Straffvärdet bedömdes motsvara drygt två månaders fängelse. Hovrätten ansåg att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga, bland annat med hänsyn till återfall i brott under löpande övervakningstid och brottslighetens art.

Samtidigt beaktade hovrätten att det hade gått ovanligt lång tid från brottet till domen. Brottet begicks den 5 februari 2010, den tilltalade anhölls samma dag och åtal väcktes först nästan två och ett halvt år senare. Hovrätten hänvisade till bestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 7 brottsbalken och till kränkningen av rätten till rättegång inom skälig tid. Med hänsyn till detta begränsades fängelsestraffet till en månad.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i två månader. Hovrätten ändrade alltså bara straffets längd, medan övriga delar av tingsrättens dom stod fast. Beslaget skulle bestå. Av tingsrättens dom framgår också att den tilltalade skulle betala avgift till brottsofferfonden och ersätta staten delvis för försvarskostnader, men hovrättens beslut innehåller ingen ändring i dessa delar.