Flera brott men ingen olaga förföljelse

Den tilltalade döms för flera enskilda brott efter två olika åtalsomgångar, men tingsrätten kom fram till att gärningarna mot en målsägande inte uppfyllde kraven för olaga förföljelse. I stället bedömde rätten att det rörde sig om två fall av ofredande och ett fall av överträdelse av kontaktförbud. Han döms också för narkotikabrott, ringa narkotikabrott, brott mot knivlagen och våldsamt motstånd. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst.

Händelserna och samtliga åtalspunkter

I den första åtalsomgången avsåg åtalspunkt 1 våldsamt motstånd den 28 februari 2025 vid Resecentrum i Falun. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha satt sig till motvärn genom att kränga med kroppen, sparka med benen och försöka slita sig loss för att hindra poliser vid en kroppsvisitation. Tingsrätten fann att han hade satt sig till motvärn under ingripandet och dömde honom för våldsamt motstånd.

Åtalspunkt 2 avsåg brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 24 augusti 2024 på Knipes väg i Ludvika. Den tilltalade hade enligt åtalet haft en skruvmejsel på allmän plats trots att det inte var befogat. Tingsrätten ansåg att innehavet omfattades av knivlagen och dömde honom för brottet.

Åtalspunkt 3 avsåg ringa narkotikabrott den 31 augusti 2024 vid busstationen i Ludvika. Åtalet gällde olovligt innehav av 0,14 gram amfetamin. Tingsrätten fann åtalet styrkt och bedömde gärningen som ringa narkotikabrott.

Åtalspunkt 4 avsåg också brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 31 augusti 2024 vid busstationen i Ludvika. Den tilltalade hade enligt åtalet haft ett multiverktyg med knivblad på allmän plats trots att det inte var befogat. Tingsrätten fann att föremålet var ett sådant som omfattas av knivlagen och dömde honom även för denna gärning.

I den andra åtalsomgången avsåg åtalspunkt 1.1 olaga förföljelse mot en målsägande mellan den 30 september 2025 och den 5 mars 2026 på okänd plats i Sverige. Åtalet byggde på nio delgärningar under punkterna a–i, där den tilltalade enligt åtalet upprepade gånger ringt och skickat sms trots kontaktförbud. Tingsrätten ansåg att kontakterna var bevisade, men kom fram till att gärningarna inte nådde upp till nivån för olaga förföljelse. I stället dömdes den tilltalade för de enskilda överträdelserna av kontaktförbud. Domstolen fann att överträdelserna hade skett vid nio tillfällen och att varje gärning utgjorde ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet.

Åtalspunkt 1.2 avsåg olaga förföljelse mot en annan målsägande mellan den 21 september 2025 och den 5 mars 2026 inom Ludvika kommun eller på annan okänd plats i Sverige. Åtalet byggde på tre gärningar. För punkt A gällde ofredande genom återkommande telefonsamtal och uppsökande av målsägandens bostad mellan den 21 september 2025 och den 21 oktober 2025. För punkt B gällde ofredande genom att den tilltalade vid upprepade tillfällen knackat på dörren mellan den 10 februari 2026 och den 11 februari 2026. För punkt C gällde överträdelse av kontaktförbud den 5 mars 2026 genom tre telefonsamtal. Tingsrätten bedömde att punkt A utgjorde ofredande, att punkt B också utgjorde ofredande och att punkt C utgjorde överträdelse av kontaktförbud. Däremot ansåg rätten att gärningarna sammantaget inte nådde upp till olaga förföljelse.

Åtalspunkt 5 avsåg narkotikabrott den 1 oktober 2025 vid Allmänpsykiatriska kliniken i Säter. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen innehaft 26,98 gram amfetamin. Tingsrätten fann åtalet styrkt och dömde honom för narkotikabrott av normalgraden.

Åtalspunkt 6 avsåg olaga knivinnehav den 1 oktober 2025 vid samma plats. Den tilltalade hade enligt åtalet haft en kniv på allmän plats trots att det inte var befogat. Tingsrätten fann även denna gärning styrkt och dömde honom för brott mot knivlagen.

Åtalspunkt 2 i den andra stämningsansökan avsåg narkotikabrott den 17 oktober 2025 vid Allmänpsykiatriska kliniken, avdelning 90, i Säter. Åtalet gällde olovligt innehav av 34,31 gram amfetamin. Tingsrätten fann att innehavet var styrkt och dömde den tilltalade för narkotikabrott av normalgraden.

Rättens bedömning

När det gällde våldsamt motstånd byggde bedömningen på den tilltalades egna uppgifter och en inspelning från polisens kroppskamera. Rätten ansåg att han hade krängt med kroppen och försökt ta sig loss i samband med tjänsteåtgärden, vilket räckte för ansvar.

I fråga om skruvmejseln den 24 augusti 2024 konstaterade tingsrätten att föremålet hade en sådan utformning att det omfattades av knivlagen. Den tilltalade ansågs ha känt till innehavet och det bedömdes inte som befogat.

För gärningarna den 31 augusti 2024 visade utredningen att den tilltalade hanterade narkotika på busstationen och att polisen därefter påträffade ett multiverktyg i hans byxficka. Genom erkännande och analysresultat ansågs ringa narkotikabrott styrkt. Multiverktyget bedömdes samtidigt vara ett sådant föremål som omfattas av knivlagen, och även detta innehav ansågs obefogat.

För gärningarna i Säter den 1 oktober 2025 fann rätten att den tilltalade uppsåtligen hade innehaft den åtalade mängden amfetamin. Rätten fann också att han förvarat en kniv i en väska på akutmottagningen, vilket han känt till, och att innehavet inte var befogat.

För det andra narkotikabrottet i Säter den 17 oktober 2025 ansåg rätten att utredningen visade att den tilltalade uppsåtligen hade innehaft amfetaminet i kalsongerna och i en snusdosa.

När det gällde den påstådda olaga förföljelsen mot målsäganden som var hans mor lade tingsrätten vikt vid telefonnummer, kontaktförbudsbeslut och skärmdumpar. Rätten fann att kontakterna kom från ett nummer som bekräftats tillhöra den tilltalade och att det var osannolikt att någon annan skulle ha agerat på det sättet. Åtalet bedömdes dock inte som olaga förföljelse utan som nio överträdelser av kontaktförbud.

När det gällde den andra målsäganden, hans far, ansåg tingsrätten genom samtalslistor och uppgifter från målsäganden att den tilltalade hade ringt honom vid ett mycket stort antal tillfällen mellan den 21 september och den 21 oktober 2025. Rätten fann att detta utgjorde ofredande. Den fann också att den tilltalade den 11–12 februari 2026 befunnit sig utanför faderns bostad och knackat på dörren under flera timmar, vilket också utgjorde ofredande. Slutligen fann rätten att tre telefonsamtal den 5 mars 2026 utgjorde överträdelse av kontaktförbud. Men eftersom gärningarna inte ansågs tillräckligt allvarliga eller nära i tid bedömdes de inte som olaga förföljelse.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för våldsamt motstånd, två fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, ett fall av ringa narkotikabrott, två fall av narkotikabrott av normalgraden, två fall av ofredande och ett fall av överträdelse av kontaktförbud. Han frias från ansvar för olaga förföljelse som självständig rubricering, eftersom tingsrätten i stället dömde för de enskilda brotten.

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn förenad med samhällstjänst i 180 timmar. Den tilltalade ska dessutom fullfölja den av socialtjänsten i Smedjebackens kommun uppgjorda vårdplaneringen. Om fängelse hade valts i stället hade straffet bestämts till åtta månader.

Tingsrätten dömde också ut skadestånd till målsäganden i den ena förföljelsedelen. Den tilltalade ska betala 30 000 kronor i kränkningsersättning, med ränta från den 5 mars 2026 tills betalning sker. Brottsofferfondens avgift bestämdes till 1 000 kronor.

Rätten förordnade dessutom om förverkande av beslagtagna föremål, däribland en skruvmejsel, ett multiverktyg med knivblad, en kniv och beslagtaget amfetamin. Staten ska stå för kostnaderna.