Två månaders fängelse efter två brott

Den tilltalade döms för egenmäktigt förfarande och misshandel efter en händelse den 31 augusti 2026 i en lägenhet och utanför bostaden. Tingsrätten friar samtidigt den tilltalade från ett annat åtal om misshandel som också avsåg samma dag. Påföljden bestäms till fängelse i två månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska den tilltalade den 31 augusti 2026 ha misshandlat målsäganden genom att utdela slag mot hennes ansikte och huvud samt slå en mobiltelefon i hennes huvud. Åtalet gällde också att detta skedde både i bostaden och utanför hemadressen. Tingsrätten fann att det var utrett att målsäganden slogs i ansiktet och huvudet, både i lägenheten och utomhus, och dömde den tilltalade för misshandel enligt åtalet.

Vidare åtalades den tilltalade för misshandel av en annan målsägande samma dag. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha slagit målsäganden i huvudet med ett metallföremål, vilket enligt åklagaren orsakade skada och smärta. Tingsrätten ansåg dock att bevisningen inte räckte för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att händelsen gått till som åklagaren påstod. Den tilltalade frikändes därför från denna del av åtalet.

Den tilltalade åtalades också för egenmäktigt förfarande den 31 augusti 2026. Åtalet gällde att hon olovligen tillgrep eller annars rubbade besittningen till en mobiltelefon som användes av målsäganden, vilket orsakade olägenhet. Tingsrätten fann att den tilltalade tog mobiltelefonen från målsäganden och kastade ut den från lägenheten, och att detta utgjorde egenmäktigt förfarande. Hon dömdes därför även för detta brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade, målsägandena och två vittnen hade hörts vid förhandlingen samt att skriftlig bevisning hade lagts fram. När det gällde misshandeln mot den första målsäganden ansåg domstolen att hennes uppgifter i huvudsak var trovärdiga och att de fick starkt stöd av läkarintyg, fotografier och uppgifter från ett annat vittne som befann sig i lägenheten. Även de två utomstående vittnenas iakttagelser utomhus bedömdes som trovärdiga och tillförlitliga. Tingsrätten fann därför att det var utrett att den tilltalade slagit målsäganden både inne i bostaden och utanför.

Domstolen fann också att den tilltalades uppgift om nödvärn hade motbevisats. Det ansågs inte ha varit fråga om en nödvärnssituation, och det bedömdes vara klarlagt att den tilltalade haft uppsåt till gärningen. För misshandeln konstaterade tingsrätten att det var utrett att det rörde sig om slag med öppen hand som orsakat smärta samt ett slag med mobiltelefonen som orsakat smärta och sårskada i huvudet.

När det gällde den andra misshandelsåtalet ansåg tingsrätten att utredningen inte var tillräcklig. Den målsäganden bekräftade inte de tidigare uppgifterna om att ha blivit slagen i huvudet, och den skriftliga bevisningen bedömdes inte vara entydig. Det fanns enligt domstolen alternativa förklaringar till den uppkomna bulan eller ömheten i huvudet. Därför kunde det inte anses ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till den gärningen.

I frågan om egenmäktigt förfarande konstaterade tingsrätten att mobiltelefonen visserligen tillhörde den tilltalade, men att den vid tillfället användes och innehades av målsäganden. Domstolen uttalade att besittningen är skyddad även om äganderätten tillhör någon annan. Eftersom den tilltalade tog telefonen från målsäganden och kastade ut den från lägenheten ansågs hon olovligen ha tillgripit den, vilket räckte för ansvar enligt lagrummet. Domstolen fann därför att den tilltalade skulle dömas för egenmäktigt förfarande.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 31 augusti 2026, egenmäktigt förfarande den 31 augusti 2026 och frikänns från ett åtal om misshandel den 31 augusti 2026. Påföljden bestäms till fängelse i två månader.

Tingsrätten fann att gärningarnas straffvärde motsvarade två månaders fängelse. Vid bedömningen av påföljden beaktade domstolen att misshandeln riktats mot en närstående person i dennes bostad och att händelseförloppet varit utdraget och fortsatt utomhus. Domstolen tog också hänsyn till att det rörde sig om återfall i brott och att den tilltalade tidigare dömts för brott. Skyddstillsyn bedömdes därför inte vara tillräckligt ingripande.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträden.