Rån och stöld i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån och stöld. Den tilltalade döms i hovrätten för rån i stället för stöld och olaga hot beträffande åtalspunkten 1 samt för stöld beträffande åtalspunkten 2. Hovrätten ändrar därmed tingsrättens dom i flera delar, sänker skadeståndet till målsäganden i den första åtalsdelen och justerar även förverkandefrågan.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för rån avseende åtalspunkten 1 och för stöld avseende åtalspunkten 2. I andra hand gjordes gällande att åtalspunkten 1 skulle bedömas som grov stöld och olaga hot, och att åtalspunkten 2 i andra hand skulle bedömas som bedrägeri eller, i tredje hand, olovligt förfogande.

Enligt hovrättens prövning gällde åtalspunkten 1 en gärning som tingsrätten hade bedömt som stöld och olaga hot. Hovrätten fann i stället att rekvisiten för rån var uppfyllda och att gärningen inte kunde anses vara av mindre allvarlig art. Hovrätten lade vikt vid att den tilltalade hållit handen innanför byxlinningen på ett sätt som gav målsäganden intrycket att han hade ett vapen, samt att gärningen föregåtts av viss planering och riktats mot en målsägande som var minderårig vid tillfället.

Beträffande åtalspunkten 2 hade tingsrätten frikänt den tilltalade från stöld den 30 augusti 2024. Hovrätten gjorde en annan bedömning och fann att målsäganden alltjämt hade elsparkcykeln i sin besittning när den tilltalade med tillägnelseuppsåt olovligen avlägsnade sig med den. Hovrätten dömde därför för stöld.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts för olaga hot och stöld den 14 november 2024, men frikänts från stöld den 30 augusti 2024. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens rubriceringar och utgång i ansvarsdelen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Den tilltalade hade dessutom åberopat viss ny skriftlig bevisning i förverkandedelen, och hovrätten höll vittnesförhör där med två personer. Hovrätten uttalade att den inte gjorde några andra bedömningar än tingsrätten i fråga om vad som var utrett om händelseförloppen, men gjorde en annan rättslig bedömning av åtalspunkterna 1 och 2.

När det gäller åtalspunkten 1 ansåg hovrätten, i motsats till tingsrätten, att gärningen skulle bedömas som rån och inte som en mindre allvarlig variant av de aktuella brotten. Hovrätten framhöll den hotfulla gesten, planeringen och att gärningen riktats mot en ung målsägande.

I åtalspunkten 2 accepterade hovrätten inte tingsrättens frikännande dom. Hovrätten ansåg att besittningen till elsparkcykeln bestod fram till dess att den tilltalade avlägsnade sig med den och att det därför var fråga om stöld, inte bedrägeri eller olovligt förfogande.

När det gällde skadeståndet till målsäganden i åtalspunkten 1 fann hovrätten att skäligt belopp för kränkning uppgick till 15 000 kronor. Hovrätten gjorde i övrigt inte några andra bedömningar än tingsrätten i skadeståndsdelarna.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken avseende gärningen under åtalspunkten 1, i stället för stöld och olaga hot. Hovrätten dömde också för stöld enligt 8 kap. 1 § brottsbalken avseende åtalspunkten 2, med händelsedatum den 30 augusti 2024.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 7 månader. Det innebär en skärpning i förhållande till tingsrättens fängelsestraff om 6 månader.

Hovrätten bestämde att den tilltalade ska betala skadestånd till den målsägande som berörs av åtalspunkten 1 med 25 000 kronor jämte ränta på det sätt som tingsrätten hade bestämt. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 18 000 kronor, varav viss del skulle tillgodoföras genom förverkade medel. Hovrätten satte alltså ett högre totalbelopp för ersättningen i denna del, även om hovrättens skäl anger att skäligt belopp för kränkning bedömdes till 15 000 kronor.

I fråga om förverkande avslog hovrätten åklagarens yrkande om förverkande av guldkedjan och hävde beslaget av den. I övrigt lät hovrätten tingsrättens beslagshantering stå kvar. Hovrätten godtog däremot att kontanter och viss annan egendom skulle förverkas som härrörande från brottslig verksamhet. Tingsrätten hade tidigare också beslutat om flera förverkanden, däribland vapenattrapp, kontanter och värdeföremål.

Hovrätten beslutade även om ersättning till försvararen och att den tilltalade skulle återbetala 1 000 kronor till staten av kostnaderna i hovrätten och för det tidigare målsägandebiträdet. Av uppgifterna i hovrättsdomen framgår inte att den tilltalade varit häktad.