Grovt rattfylleri ledde till skyddstillsyn med behandlingsplan i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt rattfylleri och olovlig körning. Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd från fängelse till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, men lät i övrigt tingsrättens dom stå fast. Den tilltalade döms därmed för två fall av grovt rattfylleri och ett fall av olovlig körning, och hovrätten bedömde att det alternativa fängelsestraffet skulle ha uppgått till två månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande från den tilltalade, som i hovrätten yrkade att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, även kallad kontraktsvård. Åklagaren medgav ändringsyrkandet.

Enligt den del av tingsrättens dom som inte överklagats ska den tilltalade dömas för två fall av grovt rattfylleri och ett fall av olovlig körning. Brotten avser grovt rattfylleri vid två tillfällen mellan den 18 april 2025 och den 10 juli 2025, samt olovlig körning den 10 juli 2025. I tingsrätten bedömdes gärningarna som grovt rattfylleri enligt 4 § första stycket och 4 a § trafikbrottslagen samt olovlig körning enligt 3 § första stycket 1 men trafikbrottslagen.

Hovrätten prövade inte skuldfrågan på nytt i sak, utan utgick från tingsrättens fällande dom i dessa delar. Fokus i hovrätten var i stället på vilken påföljd som skulle väljas.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten, och dessutom av ett kompletterande yttrande från frivården. Frivården hade föreslagit skyddstillsyn med kontraktsvård.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att den samlade brottsligheten hade ett straffvärde som motsvarade två månaders fängelse. Domstolen framhöll att grovt rattfylleri är allvarliga gärningar och att det krävs mycket starka skäl för att välja en annan påföljd än fängelse.

Samtidigt framgick av frivårdens yttrande att den tilltalade hade en missbruksproblematik med gränsöverskridande beteende, främst kopplat till alkohol, och att den aktuella brottsligheten hade ett starkt samband med detta missbruk. Hovrätten ansåg inte att den tilltalades egna uppgifter om att han radikalt förändrat sina alkoholvanor var tillräckliga för att undvika fängelse. Däremot ansågs den planerade behandlingen vara lämplig, och den tilltalade hade förklarat sig villig att genomgå den.

Hovrätten hänvisade till att en mer ingripande behandlingsplan än vad som behövs för att motsvara det alternativa fängelsestraffets längd inte i sig hindrar att skyddstillsyn med kontraktsvård väljs. Mot den bakgrunden fann hovrätten att behandlingen var av avgörande betydelse för påföljdsvalet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast i påföljdsdelen. Den tilltalade döms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelsestraffet ha bestämts till två månader.

I övrigt står tingsrättens dom fast. Det innebär att den tilltalade alltjämt är dömd för två fall av grovt rattfylleri och ett fall av olovlig körning. Hovrätten nämner inte någon ändring av tingsrättens beslut om brottsofferfondsavgift, återbetalning, ersättning eller kostnader, utan anger att i övrigt gäller tingsrättens domslut.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i två månader, ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor, att ersätta staten för kostnader för provtagning och analys med 5 200 kronor samt beslutat om ersättning och återbetalningsskyldighet för försvararkostnader. Hovrätten ändrade inte dessa delar i den återgivna domen, utan endast påföljden.