Försök till mord och grov misshandel i samband med narkotikaaffär

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om försök till mord och grov misshandel. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att frikänna den tilltalade från åtalet för grov misshandel, avslå målsägandens skadeståndsyrkande i den delen och bestämma fängelsestraffet till 12 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse som enligt hovrätten ägde rum i samband med en narkotikaaffär på Manillagatan. Tre målsägande färdades dit i narkotikarelaterat syfte och träffade den tilltalade och en medtilltalad. Vid mötet uppstod en konflikt eftersom de båda inte ville betala för narkotikan, trots en tidigare överenskommelse mellan dem. Hovrätten ansåg att de hade beväpnat sig med knivar i förväg för att det kunde ”gå snett”.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade angripit målsägandena med kniv. Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av försök till mord och ett fall av grov misshandel. Hovrätten kom däremot fram till att åtalet för grov misshandel inte var styrkt, eftersom den tilltalade och den medtilltalade enligt hovrätten hade haft rätt att försvara sig mot ett överhängande brottsligt angrepp i den del som avsåg den målsägande som innehade ett pistolliknande föremål.

Hovrätten fann dock samtidigt att detta inte gav rätt att använda dödligt knivvåld mot de två andra målsägandena. För dessa gärningar dömdes den tilltalade för två fall av försök till mord.

De aktuella åtalsrubriceringarna och utgången i hovrätten var alltså följande: försök till mord den 2025-11-14, fällande dom; försök till mord den 2025-11-14, fällande dom; grov misshandel den 2025-11-14, ogillat åtal.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick, liksom tingsrätten, från att målsägandena hade kommit till platsen i narkotikarelaterat syfte, att konflikt uppstod om betalning och att den tilltalade och den medtilltalade hade knivar med sig. Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning av den efterföljande händelseutvecklingen, bland annat att egendom togs från en av de inblandade och att knivvåld sedan utövades mot samtliga tre målsägande.

Enligt hovrätten hade de två tilltalade agerat tillsammans och i samförstånd under hela händelseförloppet. Domstolen ansåg därför att båda skulle hållas ansvariga för allt knivvåld, även om utredningen talade för att endast en av dem faktiskt utfört vissa enskilda knivhugg. Hovrätten bedömde att knivvåldet mot de två målsägandena hade varit av sådan beskaffenhet att det fanns en betydande risk för dödlig utgång och att den tilltalade måste ha insett detta.

När det gällde den grova misshandeln ansåg hovrätten att det hade förelegat en nödvärnssituation på grund av att den ene målsäganden hade ett pistolliknande föremål. Hovrätten fann att det inte var uppenbart oförsvarligt att utdela ett knivhugg mot honom för att avvärja det överhängande farliga angreppet. Därför frikändes den tilltalade från grov misshandel.

Samtidigt betonade hovrätten att detta inte kunde motivera det dödliga knivvåldet mot de två andra målsägandena, som inte hade haft något sådant föremål. Hovrätten fann att nödvärn, putativt nödvärn och nödvärnsexcess inte kunde åberopas framgångsrikt i den delen.

Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten inte annat bevisat än att den tilltalade handlat med likgiltighetsuppsåt. Hovrätten beaktade också vissa omständigheter som förmildrande, bland annat det föregående händelseförloppet och att åtalet för grov misshandel ogillades. Trots detta bedömdes gärningarna ha ett mycket högt straffvärde.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade frikändes från grov misshandel och att skadeståndsyrkandet från den målsägande som avsåg den gärningen avslogs. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut i huvudsak.

Påföljden bestämdes till fängelse i 12 år, vilket är lägre än tingsrättens straff om 15 år. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om beslag stod fast. Hovrätten gjorde dessutom samma bedömning som tingsrätten i utvisningsfrågan, men någon närmare ändring i den delen gjordes inte.

I skadeståndsdelen ogillade hovrätten den målsägandes yrkande som kopplades till grov misshandel. För de två andra målsägandena fann hovrätten att de yrkade ersättningarna för kränkning, sveda och värk samt lyte och men var skäliga och att det inte fanns grund för jämkning. De skadeståndsyrkandena stod därför fast.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr enligt tingsrättens dom, men hovrättens beslutstext anger inte någon ändring i den delen.

Fakta