Grovt sjöfylleri ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för grovt sjöfylleri efter att ha framfört en motorbåt med en alkoholkoncentration i blodet om 1,18 promille. Tingsrätten ansåg att gärningen var styrkt och att det inte fanns skäl att befria honom från ansvar med hänvisning till nöd. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg grovt sjöfylleri enligt 20 kap. 5 § sjölagen. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 20 juni 2026 framfört en motorbåt som med motordrift kunde ha framförts med en hastighet om minst femton knop, efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i blodet under eller efter färden uppgick till 1,18 promille. Brottet uppgavs ha begåtts på Mysingen, vid Utö i Haninge kommun. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks med uppsåt och att brottet skulle bedömas som grovt eftersom alkoholkoncentrationen uppgick till minst 1,0 promille i blodet.

Den tilltalade medgav omständigheterna men bestred ansvar med hänvisning till nöd, och i andra hand putativ nödsituation. Han gjorde gällande att han hade kört båten för att hämta sin son och styvson efter ett samtal där det uppgetts att styvsonen befann sig i ett psykiskt tillstånd som innebar fara. Han uppgav också att han inte kontaktade polis eller vårdpersonal innan han körde båten.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att den tilltalade uppsåtligen hade framfört båten efter att ha intagit alkohol på det sätt som åklagaren påstått. Därmed ansågs han ha gjort sig skyldig till sjöfylleri. Frågan blev då om han skulle gå fri från ansvar på grund av nöd.

Domstolen konstaterade att det inte hade framkommit något skäl att betvivla riktigheten i hans uppgifter om vad som föranlett beslutet att köra båten. Rätten ansåg att det visserligen inte kunde uteslutas att det inledningsvis hade funnits en fara för en annan persons liv eller hälsa, eller att den tilltalade upplevt det så. Samtidigt bedömde tingsrätten att hans handlande inte hade varit nödvändigt för att avvärja faran. Det hade funnits alternativa sätt att agera, bland annat att kontakta larmcentral för hjälp från akutsjukvård eller polis. Enligt rätten kunde hans agerande därför inte anses försvarligt. Domstolen ansåg också att det, utifrån hans egen berättelse om att den andra personen lugnades i hans närvaro, inte längre kunde anses ha förelegat någon nödsituation när han körde tillbaka från Utö. Någon ansvarsfrihet på grund av nöd medgavs därför inte.

Vid rubriceringen framhöll tingsrätten att den höga alkoholkoncentrationen talade för att brottet som utgångspunkt skulle bedömas som grovt. Även om vissa förmildrande omständigheter kunde beaktas för färden till Utö, ansåg rätten att dessa inte gällde vid färden tillbaka. Sammantaget fanns det därför inte skäl att rubricera brottet som annat än grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grovt sjöfylleri den 20 juni 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter om 250 kronor, sammanlagt 10 000 kronor.

Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Därutöver ska han ersätta staten för kostnad för provtagning och/eller analys med 2 600 kronor. Tingsrätten beslutade även att sekretessen enligt 21 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen fortsatt ska gälla för uppgifter om enskilds hälsa som lagts fram vid förhandlingen inom stängda dörrar. Någon ersättning för rättegångskostnader medgavs inte.