Klockförsäljning ledde till bokföringsbrott

Den tilltalade döms för två fall av bokföringsbrott efter att underlåten bokföring av en klockverksamhet inte hade gjorts för räkenskapsåren 2021 och 2022. Tingsrätten ansåg att verksamheten utgjorde näringsverksamhet, att bokföringsskyldighet därför förelåg och att brotten hade begåtts av oaktsamhet. Påföljden blev villkorlig dom med samhällstjänst, och den tilltalade ska också betala företagsbot och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § 1 stycket brottsbalken och grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § 2 stycket brottsbalken. Gärningsbeskrivningen gällde att den tilltalade bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet inom handel med klockor i Göteborg med omnejd och under perioden 1 januari 2021 till 31 december 2021 respektive 1 januari 2022 till 31 december 2022 underlåtit att bokföra affärshändelser, bland annat försäljningar av klockor, samt att bevara räkenskapsinformation. Enligt åtalet avsåg perioden 2021 försäljning av 11 klockor för sammanlagt 1 865 500 kr inklusive moms, och perioden 2022 försäljning av tre klockor för sammanlagt 356 236 kr inklusive moms. Åklagaren anförde också att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. För räkenskapsåret 2021 gjordes gällande att brottet var grovt med hänsyn till att åsidosättandet avsett betydande belopp.

Den tilltalade nekade till ansvar för samtliga brottsmisstankar. Tingsrätten prövade därefter om försäljningen av exklusiva klockor hade skett i en sådan omfattning och med sådan varaktighet att den utgjorde näringsverksamhet. Domstolen fann att försäljningarna hade varit regelbundna och varaktiga sedan åtminstone 2020 och att omsättningshastigheten talade starkt för yrkesmässighet. Den tilltalade hade själv lagt upp annonserna, skött kontakterna med kunder och betalningarna hade gått in på hennes bankkonton. Tingsrätten konstaterade också att ingen bokföring hade förts för verksamheten.

När det gällde åtalspunkterna kom tingsrätten fram till att det var fråga om två bokföringsbrott, ett för vartdera räkenskapsåret 2021 och 2022. Eftersom brotten bedömdes ha begåtts av oaktsamhet skulle brottet för 2021 inte bedömas som grovt utan som bokföringsbrott av normalgraden. Den tilltalade dömdes alltså för två fall av bokföringsbrott, där den första åtalspunkten avsåg perioden 1 januari 2021 till 31 december 2021 och den andra åtalspunkten avsåg perioden 1 januari 2022 till 31 december 2022.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade sålt exklusiva klockor och att försäljningarna skett via annonser, huvudsakligen på en digital marknadsplats. Domstolen ansåg att verksamheten hade bedrivits med sådan regelbundenhet, varaktighet och omsättning att den utgjorde näringsverksamhet. Att många av klockorna hade köpts av den tilltalades make, och att han kunde ha gett instruktioner om försäljningen, ändrade inte bedömningen. Inte heller påverkade det saken att en av klockorna kunde ha sålts för en närståendes räkning.

Vid skuldprövningen fann tingsrätten att den tilltalade måste ha insett att det fanns en betydande risk för att försäljningarna utgjorde bokföringspliktig näringsverksamhet. Att då inte närmare undersöka vad som gällde för regelbunden och varaktig försäljning av dyrare föremål bedömdes som grovt oaktsamt. Samtidigt ansåg domstolen att oaktsamheten inte nådde upp till likgiltighetsuppsåt. Slutsatsen blev därför att den tilltalade hade begått de två bokföringsbrotten av oaktsamhet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för två fall av bokföringsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar. Tingsrätten angav att straffvärdet motsvarade drygt fyra månaders fängelse och att om fängelse i stället hade valts skulle straffets längd ha bestämts till fyra månader.

Talan om näringsförbud avslogs. Tingsrätten fann att omständigheterna kring den underlåtna bokföringen inte med tillräcklig styrka visade att näringsförbud var påkallat från allmän synpunkt. Den tilltalade ska däremot betala företagsbot med 300 000 kr. Domstolen bestämde också att den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr. Försvararkostnaden godtogs av rätten, och den tilltalade ska återbetala 1 173 kr av kostnaderna till staten.