Fängelse och utvisning efter våld mot polis

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov misshandel, angrepp mot tjänsteman och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Den tilltalade utvisas också ur Sverige och förbjuds att återvända hit under 10 år. Tingsrätten avslog samtidigt ett skadeståndsanspråk från en polis men slog fast att den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden i misshandelsdelen.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde mål nr Dolt målnr vid Dold domstol händelser den 17 juli 2026. Åtalspunkt 1 avsåg grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person slog och sparkade målsäganden på kroppen och huvudet. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel på den angivna dagen.

Åtalspunkt 2 avsåg angrepp mot tjänsteman enligt 17 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen spottade den tilltalade på en polis när hon genomförde ett omhändertagande av honom. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för angrepp mot tjänsteman för gärningen den 17 juli 2026.

Åtalspunkt 3 avsåg ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Den punkten riktades i åtalet mot en annan person och inte mot den tilltalade, och den tilltalade dömdes inte för den gärningen.

Åtalspunkt 4 avsåg ringa narkotikabrott enligt samma lagrum. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade olovligen använt hasch eller cannabis, vilket enligt åtalet hade skett den 17 juli 2026 eller kort tid dessförinnan på okänd plats i Sverige. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för ringa narkotikabrott för den angivna dagen.

Rättens bedömning

I skuldfrågan byggde tingsrätten i huvudsak på filmsekvenser från spårvagnen, filmer från övervakningskamera nära hållplatsen, filmer från vittnen, rättsintyg, journalanteckningar och kroppskamerafilmer. Rätten konstaterade att den tilltalade inte hade varit delaktig under hela händelseförloppet och därför inte kunde hållas ansvarig för allt våld som målsäganden utsatts för. Samtidigt fann rätten att det var klarlagt att den tilltalade tillsammans med den andra gärningsmannen slog och sparkade målsäganden. Misshandeln bedömdes som grov eftersom våldet riktats mot en ensam målsägande av två gärningsmän som agerat tillsammans och i samförstånd, och eftersom våldet bestått av upprepade slag och sparkar även när målsäganden låg på marken och saknade förmåga att värja sig.

Rätten prövade också invändningen om nödvärn. Den tilltalade hade utsatts för ett slag i ansiktet från målsäganden, och domstolen ansåg att han då hade rätt till nödvärn. Men eftersom den tilltalade därefter senare inledde en misshandel mot målsäganden ansåg tingsrätten att gärningen inte omfattades av nödvärnsrätten. Invändningen om nödvärnsexcess avslogs också.

För angrepp mot tjänsteman fann rätten att den tilltalade hade erkänt gärningen och att erkännandet stödde av målsägandens uppgifter och film från polisernas kroppskameror. För ringa narkotikabrott konstaterade rätten att analysresultat visade att den tilltalade hade tetrahydrocannabinolsyra i urinen den aktuella dagen och att hans uppgift om narkotikaanvändning utomlands inte var trovärdig.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden för den tilltalade till fängelse i 1 år och 6 månader. Rätten beslutade också om utvisning ur Sverige och ett återreseförbud på 10 år. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas och tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller dessförinnan får verkställas.

När det gäller skadestånd avslog tingsrätten en polis begäran om kränkningsersättning. Däremot ska den tilltalade, solidariskt med en annan person, betala 48 750 kronor till målsäganden i misshandelsmålet, jämte ränta från den 17 juli 2026 till dess full betalning sker. Tingsrätten slog också fast att den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Dessutom ska den tilltalade ersätta staten för kostnad för provtagning och analys av urin med 2 600 kronor.