Grovt narkotikabrott och utvisning: hovrätten ändrar endast återreseförbudet

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade dömdes även för tidigare narkotikabrottslighet som inte överklagats. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom, men ändrade beslutet om återreseförbud så att förbudet bestämdes till tio år i stället för fem år. Övriga delar stod fast, däribland fängelsestraffet, utvisningen och att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet för grovt narkotikabrott skulle ogillas och att han i stället skulle dömas för ringa narkotikabrott, avseende innehav för eget bruk av 2,9 gram cannabis, 1,54 gram amfetamin och 28 tabletter alprazolam. Han yrkade också att straffet skulle lindras och att utvisningen skulle upphävas. Åklagaren motsatte sig ändringsyrkandena och begärde samtidigt skärpt straff samt att återreseförbudet skulle vara utan tidsbegränsning.

Enligt hovrätten var det ostridigt att den tilltalade och en medtilltalad befann sig i den tilltalades lägenhet när polisen kom dit den 5 mars 2026. I lägenheten påträffades den narkotika som omfattades av åtalet, och merparten låg i en svart väska i vardagsrummet. Mindre mängder narkotika och tomma kapslar låg också öppet i bostaden. Hovrätten noterade att den tilltalade hade viss narkotika på sig när polisen kom. De delar av målet som inte överklagats innebar att den tilltalade enligt tingsrätten också hade gjort sig skyldig till narkotikabrott och ringa narkotikabrott i andra tidsperioder.

Hovrätten återgav att den tilltalade enligt åtalspunkten om grovt narkotikabrott skulle anses ha innehaft den narkotika som påträffades i lägenheten tillsammans med den medtilltalade, och att innehavet i vart fall delvis skett i försäljningssyfte. Hovrätten redovisade även att den tilltalade enligt tingsrättens dom hade dömts för grovt narkotikabrott den 5 mars 2026, narkotikabrott den 26 april 2025 samt ringa narkotikabrott under perioden 12 april 2025 till 26 april 2025.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten hade spelats upp i hovrätten. När det gällde grovt narkotikabrott anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den samlade utredningen visade att den tilltalade hade uppsåtligen innehaft narkotikan som fanns i lägenheten. Hovrätten lade särskild vikt vid att narkotikan var lättillgänglig i bostaden, att väskan med merparten av narkotikan stod synligt i vardagsrummet, att den tilltalade hade hanterat narkotika av samma slag, att det fanns ett DNA-spår från honom på insidan av väskan och att hans chattmeddelanden enligt hovrätten bara kunde förstås som meddelanden om narkotikaförsäljning.

Hovrätten ansåg att den tilltalades invändning om att större mängder narkotika skulle ha funnits i lägenheten utan hans vetskap var så osannolik att den kunde lämnas utan avseende. Även om han inte känt till exakta sorter och mängder ansågs han i vart fall ha varit likgiltig inför detta. Därmed ansågs han ha haft sådan faktisk rådighet över narkotikan att han bedömdes som innehavare tillsammans med den medtilltalade. Brottet bedömdes som grovt med hänsyn till mängden narkotika.

Hovrätten instämde också i tingsrättens bedömning att den medtilltalade hade innehaft narkotika i den andra åtalspunkten, men den delen gällde inte den tilltalade och ändrade inte utgången för honom. För den tilltalade stod den fällande domen alltså fast i de delar som rörde grovt narkotikabrott samt de brott som inte överklagats.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. Den tilltalade dömdes till fängelse i fyra år och tre månader, vilket var samma påföljd som tingsrätten bestämt. Hovrätten höll också fast vid utvisningen, men ändrade återreseförbudet från fem år till tio år. Hovrätten upplyste om att en överträdelse av förbudet att återvända till Sverige kan medföra fängelse i högst två år.

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att de grundläggande förutsättningarna för utvisning var uppfyllda och att brottslighetens allvar starkt talade för utvisning. Vid proportionalitetsbedömningen beaktade hovrätten den tilltalades anknytning till Sverige, bland annat genom sonen och annan släkt här, men ansåg att skälen för utvisning vägde tyngre än skälen mot. Hovrätten delade också bedömningen att det inte förelåg hinder mot verkställighet av utvisningen. Den tilltalade skulle därför utvisas.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Beslaget skulle bestå. Hovrätten nämnde också att staten skulle stå för försvararkostnaderna och att en av försvararna skulle ersättas med ett visst belopp, men någon ändring till nackdel för den tilltalade i dessa delar redovisades inte i det utdrag som lämnats.