Grovt bokföringsbrott och skattebrott: hovrätten fastställer fängelse och näringsförbud

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott, skattebrott, näringsförbud, skattetillägg och företagsbot. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från två av skattebrotten, rubricera om bokföringsbrotten till brott av normalgraden och sänka påföljden. Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom utan fastställde den i alla delar som varit föremål för prövning.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde tre fall av grovt bokföringsbrott och två fall av skattebrott. Enligt tingsrättens dom avsåg de grova bokföringsbrotten tre räkenskapsår, med tidsperioderna 1 juli 2018–30 juni 2019, 1 juli 2019–30 juni 2020 och 1 juli 2020–31 december 2020. De skattebrott som åtalades avsåg den 20 april 2020 och den 29 april 2021.

Hovrätten slog fast att den tilltalade hade gjort sig skyldig till uppsåtligt bokföringsbrott i tre fall och att han i samtliga fall hade upprättat falska leverantörsfakturor. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att han insett att han var skyldig att deklarera sina inkomster och därför haft uppsåt till skattebrott. Hovrätten fann alltså att han skulle dömas för tre fall av grovt bokföringsbrott och två fall av skattebrott.

Den tilltalade hade i hovrätten begärt att skattebrotten i åtals­punkt 4 och 5 skulle ogillas och att bokföringsbrotten i stället skulle bedömas som brott av normalgraden. Åklagaren motsatte sig ändring. Som andrahandsyrkande hade åklagaren angett att om bokföringsbrotten skulle bedömas som normalgradsbrott, skulle den tilltalade dömas för tre fall av försvårande av skattekontroll. Den frågan aktualiserades dock inte eftersom hovrätten höll fast vid rubriceringen grovt bokföringsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten och även av inspelningarna från förhören i tingsrätten. Domstolen hänvisade till att tingsrätten utförligt hade redogjort för utredningen och dess värdering.

Hovrätten gjorde inte några andra bedömningar än tingsrätten i skuldfrågorna. I fråga om bokföringsbrotten ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade upprättat falska leverantörsfakturor i samtliga tre fall, vilket gjorde att brotten skulle bedömas som grova. I fråga om skattebrotten ansåg hovrätten att han förstått sin deklarationsskyldighet och därför handlat uppsåtligt.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att den tilltalade grovt hade brutit mot reglerna för näringsverksamhet och att det fanns förutsättningar för skattetillägg. Domstolen fann därför att näringsförbud skulle meddelas och att skattetillägg skulle påföras enligt tingsrättens dom.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Påföljden blev fängelse i ett år, vilket hovrätten ansåg motsvarade straffvärdet för den samlade brottsligheten. Hovrätten uttalade att skattetillägget kunde beaktas vid straffmätningen enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken, men fann ändå att straffvärdet uppgick till fängelse ett år.

Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om näringsförbud. Den tilltalade meddelades näringsförbud i tre år. Hovrätten fastställde också att skattetillägg skulle påföras enligt tingsrättens dom. Tingsrätten hade bestämt skattetillägget till 40 procent av den skatt som belöpte på underlag om 441 472 kr för beskattningsåret 2019 och 435 692 kr för beskattningsåret 2020.

Hovrätten tog även ställning till företagsboten och fann, i likhet med tingsrätten, att förutsättningarna för företagsbot var uppfyllda. Eftersom skattebrotten avsåg den tilltalades personliga inkomstdeklaration och han redan påförts skattetillägg för dessa brott, skulle de inte räknas med när företagsbotens storlek bestämdes. Hovrätten ansåg att företagsboten kunde bli kännbar för honom personligen eftersom han var ensam aktieägare i bolaget, men att den straffrättsliga påföljden skulle ges företräde. Företagsboten jämkades därför, men endast i den meningen att hovrätten fastställde samma belopp som tingsrätten, 500 000 kr.

Den tilltalade hade varit häktad, men det anges inte i materialet hur länge. I hovrätten fick försvararen ersättning av staten med 17 731 kr, och staten skulle stå för försvararkostnaden i hovrätten. Tingsrätten hade tidigare även beslutat om avgift till brottsofferfonden med 800 kr.