Misshandel i lägenhet gav skyddstillsyn

Den tilltalade döms för misshandel av normalgraden avseende händelsen den 17 februari 2026. De två övriga åtalspunkterna om misshandel, som avsåg perioden 2–3 augusti 2025 samt den 7 oktober 2025, ogillades. Tingsrätten fann därför att det inte fanns förutsättningar att döma för grov kvinnofridskränkning. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst och den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade, som var gift med målsäganden, begått tre misshandelsgärningar mot henne under tiden mellan den 2 augusti 2025 och den 17 februari 2026. Den första gärningen, misshandel den 2–3 augusti 2025, bestod enligt åtalet i att den tilltalade slog målsäganden i huvudet eller ansiktet så att hon fick smärta och blånad. Den andra gärningen, misshandel den 7 oktober 2025, avsåg att han knuffade henne, stampade henne på ryggen och tog stryptag om hennes hals så att hon fick smärta, obehag och andnöd. Den tredje gärningen, misshandel den 17 februari 2026, gällde att han slog henne i ansiktet, tog stryptag om hennes hals och dunkade hennes huvud mot golvet, vilket enligt åtalet orsakade smärta, blånad, obehag och andnöd.

Den tilltalade förnekade brott och motsatte sig skadestånd. Målsäganden berättade att relationen först var bra men att den tilltalade senare började kritisera henne och att hon vid flera tillfällen utsatts för våld. När det gällde händelsen i augusti 2025 uppgav hon att den tilltalade slog henne i ansiktet så att hon fick blått öga. Tingsrätten ansåg dock att uppgifterna var för vaga och att stödbevisningen inte räckte. Åtalet i den delen ogillades därför. När det gällde händelsen den 7 oktober 2025 berättade målsäganden att den tilltalade knuffade henne till golvet, tryckte på hennes rygg, stampade på henne, tog struptag och dunkade hennes huvud i golvet. Tingsrätten fann att berättelsen fick visst stöd av vissa uppgifter, bland annat höga skrik och ett blåmärke senare under hösten, men att utredningen inte var tillräckligt robust för att gärningen skulle anses bevisad. Även denna åtalspunkt ogillades.

För händelsen den 17 februari 2026 uppgav målsäganden att en konflikt uppstod i bostaden och att den tilltalade då började slå och strypa henne. Hon berättade att han slog henne i ansiktet med händerna, tog stryptag och att hon fick svårt att andas. Tingsrätten ansåg att hennes uppgifter i denna del fick starkt stöd av rättsintyg, skador som dokumenterats, fotografier, meddelanden till ett vittne samt övrig bevisning. Domstolen fann det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade slagit målsäganden i ansiktet och tagit stryptag om hennes hals. Däremot ansågs inte dunkandet av huvudet mot golvet vara styrkt. Gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten redogjorde för att fridskränkningsbrotten kräver att varje enskild gärning är bevisad och att gärningarna tillsammans ska utgöra ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. För fällande dom krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till den aktuella gärningen. Domstolen betonade också att målsägandens berättelse, i förening med övrig utredning, kan räcka men att uppgifterna måste vara tillförlitliga.

I bedömningen av de två ogillade åtalspunkterna fann tingsrätten att målsägandens berättelse hade brister och att stödbevisningen inte var tillräcklig. För händelsen i augusti 2025 ansågs ett fotografi på ett blåöga inte räcka för att knyta skadan till den tilltalade eller till rätt datum. För händelsen den 7 oktober 2025 fäste domstolen vikt vid att polisens händelserapport inte visade några tydliga skador och att även ett vittne lämnat uppgifter som stödde den tilltalades version. Sammantaget ansågs det inte styrkt att den tilltalade begått dessa gärningar.

För händelsen den 17 februari 2026 gjorde domstolen en annan bedömning. Rättsintyget visade bland annat blåmärken, svullnad kring ögat, skador på hand och hals, vilket tingsrätten ansåg stämde med målsägandens redogörelse. Domstolen lade också vikt vid skriftliga meddelanden och vittnesuppgifter som gav ytterligare stöd. Den tilltalades uppgifter förklarade enligt tingsrätten inte skadebilden. Därmed var det bevisat att han gjort sig skyldig till misshandel i detta fall.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel av normalgraden i ett fall. Han frikändes från de två övriga åtalspunkterna om misshandel. Eftersom endast en gärning ansågs bevisad kunde han inte dömas för grov kvinnofridskränkning.

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Den ska förenas med samhällstjänst i 80 timmar och med en föreskrift om att den tilltalade ska genomgå det relationsvåldsprogram som frivården finner lämpligt. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månaders fängelse.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 30 800 kronor jämte ränta från den 18 februari 2026. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Sekretessbestämmelsen för målsägandens adressuppgifter ska fortsätta att gälla. Den tilltalade ska återbetala 20 000 kronor av statens kostnader.