Bilkollision vid biljakt ledde till fällande dom för misshandel och försök till misshandel

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat försök till grov misshandel, grov vårdslöshet i trafik och olaga hot. Hovrätten ändrade domen på så sätt att den tilltalade dömdes för misshandel och försök till misshandel i stället för försök till grov misshandel i åtals­punkt 1.1. I övrigt stod tingsrättens dom fast, men hovrätten sänkte påföljden från fängelse i ett år och sex månader till fängelse i ett år och justerade skadestånden.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde händelser den 12 februari 2026. Enligt hovrätten hade den tilltalade kört efter målsäganden under ett händelseförlopp som beskrevs som mycket trafikfarligt. Det slutade med att han körde in i målsägandens bil bakifrån i förhållandevis hög hastighet.

Tingsrätten dömde honom för försök till grov misshandel, grov vårdslöshet i trafik och olaga hot. Hovrätten ändrade rubriceringen för åtals­punkt 1.1. Den fann att gärningen inte nådde upp till försök till grov misshandel, utan att det var fråga om misshandel av den ena målsäganden och försök till misshandel av den andra. Hovrätten lämnade däremot domen för grov vårdslöshet i trafik och olaga hot oförändrad.

Hovrätten noterade också att åklagaren och den tilltalade var överens om att åtalet för försök till grov misshandel även innefattade ett påstående om vållande till kroppsskada, och den tilltalade erkände vållande till kroppsskada. Hovrätten dömde dock inte uttryckligen för det brottet i domslutet som återges här.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp och den tilltalade hördes på nytt i hovrätten. Han uppgav där att han följt efter målsäganden för att samla bevis för påstådd otrohet och att han inte haft för avsikt att skada någon. Hovrätten godtog dock inte hans förklaring i den del den gick ut på att påkörningen varit en olyckshändelse.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av bevisningen och dess slutsats att den tilltalade med avsikt körde in i målsägandens bil för att skada henne. Domstolen fann också att hans uppsåt omfattade risken att den andra målsäganden skulle skadas när bilen kördes på. Däremot ansåg hovrätten att det saknades tillräcklig utredning om den typiska skadebilden vid en påkörning bakifrån och om hur allvarliga skador som normalt kan uppkomma. Därför gick det inte att dra säkra slutsatser om att det förelåg en konkret risk för svåra kroppsskador. Hovrätten ansåg inte heller att agerandet nådde upp till den grad av hänsynslöshet och råhet som krävs för försök till grov misshandel.

När det gällde den ena målsäganden konstaterade hovrätten att kroppsskada i form av smärta hade uppkommit, vilket innebar att den tilltalade skulle dömas för fullbordad misshandel. För den andra målsäganden ansågs ingen kroppsskada eller smärta ha påståtts eller visats, och därför dömdes den tilltalade för försök till misshandel.

I frågan om olaga hot gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och fastställde domen i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att den tilltalade dömdes för misshandel den 12 februari 2026 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken i stället för försök till grov misshandel i ena delen av åtals­punkt 1.1, samt för försök till misshandel den 12 februari 2026 enligt 3 kap. 5 och 11 §§ samt 23 kap. 1 § brottsbalken i stället för försök till grov misshandel i andra delen av åtals­punkt 1.1. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar att den tilltalade även dömdes för grov vårdslöshet i trafik och olaga hot.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i ett år. Det är en lindring jämfört med tingsrättens fängelsestraff på ett år och sex månader. Hovrätten uttalade att den samlade brottsligheten ändå hade ett högt straffvärde och att någon annan påföljd än fängelse inte kom i fråga.

Hovrätten justerade också skadestånden. Den tilltalade ska betala 34 000 kronor till den ena målsäganden, varav 30 000 kronor avser kränkning och 4 000 kronor avser sveda och värk, samt 25 000 kronor till den andra målsäganden i kränkningsersättning. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadestånden till 44 000 kronor respektive 30 000 kronor.

Den tilltalade hade varit häktad, och hovrätten uppgav att häktningen hävdes den 25 maj 2026. Tingsrätten hade tidigare beslutat att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten beslutade också att kostnaden för den offentliga försvararen skulle stanna på staten.