Grovt vapenbrott efter överklagande i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om vapenbrott och penningtvättsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens bedömning och dömde den tilltalade för grovt vapenbrott i stället för vapenbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 6 månader. Tingsrättens förverkande av villkorligt medgiven frihet stod fast. Åtalet för penningtvättsbrott hade redan ogillats i tingsrätten och var inte föremål för någon fällande ändring i hovrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten ett innehav av en startpistol vid den tid och på den plats som angavs i gärningspåståendet. Den tilltalade invände i hovrätten att åtalet skulle ogillas och yrkade också, oavsett skuldfrågan, att han skulle befrias från återbetalningsskyldighet. I andra hand yrkade han lindrigare påföljd. Åklagaren yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle döma för grovt vapenbrott och skärpa fängelsestraffet.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för vapenbrott den 17 december 2023 enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen i lydelsen före den 1 januari 2024. Samtidigt ogillades åtalet för penningtvättsbrott den 7 september 2023 enligt 3 § första stycket 1 lagen om straff för penningtvättsbrott. I hovrätten var det alltså frågan om den dömda vapenbrottsligheten skulle bedömas som grovt vapenbrott i stället för vapenbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, däribland ljud- och bildupptagningen från förhöret med den tilltalade samt två filmer från telefon­tömning. Hovrätten konstaterade att det redan genom den tilltalades egna uppgifter stod klart att han hade innehaft en startpistol vid den aktuella tidpunkten och på den aktuella platsen.

Av utredningen från Nationellt forensiskt centrum framgick att pistolen hade modifierats så att den kunde skjuta skarp ammunition och att vapnet var tillståndspliktigt. Den tilltalade saknade rätt att inneha vapnet. Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att det var visat att han hade haft uppsåt till innehavet.

När hovrätten bedömde rubriceringen framhöll domstolen att vapnet inte var fullt funktionsdugligt, vilket talade för en lindrigare bedömning. Samtidigt noterades att pistolens storlek gjorde den särskilt lätt att dölja och att vapnet helt saknade legalt användningsområde. Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten också att innehållet i åberopade chattar med styrka talade för att vapnet typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning. Detsamma ansågs i viss mån gälla anteckningar med narkotikareferenser. Vid en samlad bedömning ansåg hovrätten att de försvårande omständigheterna vägde över och att gärningen därför skulle bedömas som grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen i lydelsen före den 1 januari 2024. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens rubricering från vapenbrott till grovt vapenbrott.

Straffvärdet motsvarade enligt hovrätten fängelse i två år. Vid straffmätningen beaktades att det, i förhållande till brottets art, hade förflutit ovanligt lång tid. Straffmätningsvärdet bedömdes till ett och ett halvt års fängelse, och hovrätten bestämde därför påföljden till fängelse i 1 år 6 månader. Någon annan påföljd än fängelse ansågs inte möjlig. Hovrätten beslutade också att den tidigare villkorligt medgivna friheten skulle förverkas i sin helhet, i enlighet med tingsrättens beslut.

Beslaget skulle bestå. Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i fråga om återbetalningsskyldighet i den del som avsåg försvararkostnader i hovrätten. Den tilltalade ålades att ersätta staten 9 300 kronor av kostnaden för försvararen i hovrätten. Försvararen skulle få ersättning av staten med totalt 11 687 kronor.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 1 år 3 månader, beslutat om förverkande av hela den villkorligt medgivna friheten, förverkat det beslagtagna vapnet, ålagt den tilltalade att betala skadestånd och brottsofferfondsavgift samt bestämt återbetalning av delar av försvararkostnaderna. Hovrätten ändrade rubriceringen och höjde alltså påföljden till fängelse i 1 år 6 månader, men lät förverkandebeslutet och beslaget bestå.