Misshandel prövad i hovrätten – skadeståndet till en av parterna slopas

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel. Hovrätten stod i huvudsak fast vid tingsrättens bedömning av skuld, brottsrubricering och påföljd, men ändrade domen i skadeståndsdelen så att den tilltalade inte längre ska betala skadestånd till målsäganden. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde en gärning som enligt tingsrätten begicks den 31 juli 2024 och som bedömdes som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. I hovrätten var utgångspunkten att det var fråga om ett överklagande av tingsrättens dom i ansvarsdelen och skadeståndsdelen.

Åklagaren yrkade i hovrätten att påföljden skulle skärpas för den tilltalade. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas, att motpartens skadeståndstalan skulle ogillas, att hans egen skadeståndstalan skulle bifallas fullt ut samt att påföljden under alla förhållanden skulle mildras. Motparten, som också var part i målet, yrkade på sin sida bland annat att den tilltalade även skulle dömas för misshandel i enlighet med den gärningsbeskrivning som låg i åtalspunkten 1:s första stycke samt att påföljden skulle skärpas.

Hovrätten prövade målet utan huvudförhandling och tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Den omständigheten att hovrätten endast ändrade skadeståndsdelen innebär att ansvarsdelen i tingsrättens dom i allt väsentligt stod fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten, bland annat uppspelade förhör och en övervakningsfilm. Domstolen konstaterade att den egna prövningen av bevisningen och de rättsliga frågorna ledde till samma slutsats som tingsrätten i fråga om skuld och brottsrubricering.

När det gällde påföljden delade hovrätten tingsrättens bedömning för den tilltalade. Hovrätten tog också ställning till den andra partens invändning om påföljdslindring med hänsyn till att denne förlorat sin anställning på grund av händelsen, men fann att detta endast påverkade straffmätningen inom ramen för tingsrättens bedömning.

I skadeståndsfrågan gjorde hovrätten däremot en delvis annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg att den tilltalades skadeståndsanspråk skulle bedömas på samma sätt som tingsrätten hade gjort. När det gällde den andra partens yrkande om ersättning för sveda och värk samt läkarkostnader delade hovrätten tingsrättens uppfattning att dessa anspråk skulle lämnas utan bifall.

Däremot ändrade hovrätten tingsrättens bedömning av kränkningsersättningen. Hovrätten framhöll att den misshandel som den andra parten utsatts för var av förhållandevis lindrigt slag och att den dessutom föregåtts av att denne själv hade utövat betydligt allvarligare våld mot den tilltalade. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att kränkningen inte var tillräckligt allvarlig för att ge rätt till ersättning. Därför ogillades skadeståndstalan även i denna del.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast så att den tilltalade befriades från skyldigheten att betala skadestånd till den andra parten. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för misshandel den 31 juli 2024. Tingsrätten hade bestämt påföljden till villkorlig dom och 90 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 4 500 kronor. Hovrätten ändrade inte denna påföljd. Av hovrättens dom framgår också att hovrätten bedömde att påföljden för den andra parten skulle vara villkorlig dom med samhällstjänst enligt tingsrättens angivna omfattning och alternativstraff, men detta ändrade inte utgången för den tilltalade.

Tingsrätten hade tidigare ålagt den tilltalade att betala 8 000 kronor i skadestånd till den andra parten jämte ränta från den 31 juli 2024 samt en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Hovrätten undanröjde skadeståndsskyldigheten gentemot den andra parten, men någon ändring av brottmålsansvaret i övrigt framgår inte. Någon uppgift om häktning finns inte i materialet.