Bokföringsbrott ledde till villkorlig dom och näringsförbud

Tingsrätten i Umeå dömde den tilltalade för två bokföringsbrott av olika grad. Han fälldes för grovt bokföringsbrott för perioden 27 oktober 2022 till 31 december 2023 och för bokföringsbrott för perioden 1 januari 2024 till 12 mars 2024. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och den tilltalade meddelades näringsförbud i tre år. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för försvararkostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet var den tilltalade formell och faktisk företrädare för ett bolag med säte i Umeå kommun och ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Bolaget försattes i konkurs den 12 mars 2024. Åtalspunkt 1 avsåg grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken och gällde att han underlåtit att löpande bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Det saknades bokföring av in- och utbetalningar under räkenskapsåret, och enligt åtalet saknades transaktioner enligt kontoutdraget uppgående till drygt 5 miljoner kronor. Bristerna avsåg perioden 27 oktober 2022 till 31 december 2023 och hade skett i Umeå.

Åtalspunkt 2 avsåg bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Även denna punkt rörde samma bolag och samma ansvarsförhållande, men bristerna avsåg perioden 1 januari 2024 till 12 mars 2024. Enligt åtalet saknades bokföring av transaktioner om cirka 470 000 kronor.

Utöver brottsåtalen yrkade åklagaren att den tilltalade skulle meddelas näringsförbud i tre år från dagen för domen.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav bokföringsbrott av normalgraden under åtalspunkt 1 och erkände gärningen under åtalspunkt 2. Tingsrätten fann att utredningen visade att han varit både formell och faktisk företrädare för bolaget och att han haft insyn i ekonomin samt själv skött bolagets ekonomi. Rätten konstaterade att bokföringen var bristfällig i den omfattning som åklagaren gjort gällande och att affärshändelser motsvarande 5 037 127 kronor inte hade bokförts för den första perioden. Tingsrätten bedömde därför att den tilltalade måste ha insett att han åsidosatte bokföringsskyldigheten och att rörelsens förlopp därför inte i huvudsak kunde bedömas. Åtalspunkt 1 ansågs därmed styrkt och brottet bedömdes som grovt bokföringsbrott på grund av det mycket betydande beloppet.

När det gällde åtalspunkt 2 fann tingsrätten att den tilltalades erkännande stöddes av övrig utredning. Även den gärningen ansågs styrkt och bedömdes som bokföringsbrott.

I fråga om näringsförbud ansåg tingsrätten att brottsligheten under åtalspunkt 1 gjorde det påkallat ur allmän synpunkt att meddela förbud. Tiden bestämdes till tre år, och rätten fann att förbudet skulle gälla omedelbart även om domen överklagas.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde straffvärdet till fängelse i åtta månader, men fann att det fanns särskilda skäl att frångå fängelsepresumtionen. Påföljden sattes därför till villkorlig dom med samhällstjänst om 200 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat åtta månader.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska staten ersätta försvararen med 26 249 kronor, och den tilltalade ska betala tillbaka hela beloppet till staten.