Egenmäktighet med barn prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om egenmäktighet med barn. Den tilltalade yrkade frikännande eller lindrigare påföljd, men hovrätten gjorde ingen ändring i skuldfrågan, rubriceringen eller påföljden. Domen ändrades endast när det gäller hur mycket den tilltalade ska återbetala av vissa rättegångskostnader.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde egenmäktighet med barn. Enligt den justerade gärningsbeskrivningen beslutade socialnämnden att ett barn omedelbart skulle omhändertas med stöd av LVU. Beslutet delgavs den tilltalade vid ett personligt möte samma dag.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade därefter, ensam eller tillsammans med annan, förde bort eller undanhöll barnet från myndigheterna på ett sätt som var ägnat att hindra att vården enligt LVU skulle påbörjas. Gärningen påstods ha ägt rum mellan den 5 och den 6 november 2025 på olika platser på Gotland samt i en annan kommun. Åklagaren angav att gärningen begicks med uppsåt.

Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till egenmäktighet med barn för perioden den 5 november 2025 till den 6 november 2025 och dömde till villkorlig dom. Hovrätten har sedan prövat målet efter överklagande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppger att utredningen var densamma som i tingsrätten. Den tilltalade åberopade dessutom ett utdrag ur socialtjänstens LVU-utredning. På den tilltalades begäran höll hovrätten också tilläggsförhör med två personer.

Trots detta gjorde hovrätten inte några andra bedömningar än tingsrätten i fråga om skuld, rubricering eller påföljd. Hovrätten delade alltså tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för egenmäktighet med barn. Någon ändring i ansvarsdelen skedde inte.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom. Påföljden var fortsatt villkorlig dom. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § 2 stycket 2 brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026.

Den enda ändringen gällde återbetalningsskyldigheten för kostnader. Hovrätten bestämde att den tilltalade skulle återbetala 8 200 kronor till staten av kostnaderna i tingsrätten för den offentliga försvararen och den särskilda företrädaren. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle återbetala 570 kronor av kostnaden i hovrätten för den offentliga försvararen.

Tingsrätten hade tidigare beslutat att den tilltalade skulle betala 20 000 kronor i återbetalning till staten och att avgift till brottsofferfonden skulle tas ut med 1 000 kronor. I hovrättens beslut anges däremot endast ändringen av återbetalningsskyldigheten, inte någon ny bedömning av brottsofferfondsavgiften eller skadeståndet. Tingsrätten hade också avslagit skadeståndsyrkandet.