Vapenbrott och narkotikabrott fastställs i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott och vapenbrott. Den tilltalade yrkade att vapengärningen i stället skulle bedömas som vapenbrott av ringa brott, samt att påföljden skulle lindras och utvisningen undanröjas eller begränsas. Hovrätten fastställde dock tingsrättens dom i dess helhet, vilket innebär att fängelsestraffet, utvisningen och beslag stått fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar som enligt tingsrätten begicks den 2 februari 2026. Den tilltalade dömdes där för narkotikabrott och vapenbrott av normalgraden. I hovrätten var den centrala frågan främst hur vapengärningen skulle rubriceras, eftersom den tilltalade ville att den skulle bedömas som ringa brott i stället för vapenbrott av normalgraden.

Hovrätten har uppgett att den tagit del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhöret med den tilltalade spelades upp, och förhören med två andra personer lades fram genom uppläsning av referat ur tingsrättens dom. Den tilltalade åberopade också viss ny skriftlig bevisning. På den tilltalades begäran höll hovrätten dessutom förhör med två personer i utvisningsfrågan.

Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott, begånget den 2 februari 2026, och vapenbrott, också den 2 februari 2026. Hovrätten ändrade inte denna bedömning och fann att gärningarna skulle bedömas på samma sätt som tingsrätten gjort.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uttalade att den, i enlighet med tingsrättens dom, fann att den tilltalade gjort sig skyldig till narkotikabrott och till den gärning som tingsrätten bedömt som vapenbrott. När det gäller rubriceringen av vapengärningen instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att brottet skulle rubriceras som vapenbrott av normal svårighetsgrad.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan bevisvärdering eller skuldprövning än tingsrätten i dessa delar. Den nya utredning som lagts fram i hovrätten ledde inte till någon annan bedömning i frågan om utvisning eller återreseförbudets längd. Hovrätten konstaterade därför att tingsrättens dom skulle fastställas.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade förblev dömd för narkotikabrott och vapenbrott av normalgraden. Hovrätten instämde även i tingsrättens bedömning av straffvärde och val av påföljd. Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 3 år, och den påföljden stod alltså fast.

Tingsrätten hade också beslutat om utvisning ur Sverige med återreseförbud i 10 år. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning i utvisningsfrågan och fastställde även den delen av domen. Vidare skulle den tilltalade vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten angav att det fanns risk för att den tilltalade skulle avvika eller på annat sätt undandra sig straff, och även risk för fortsatt brottslighet.

När det gäller beslag slog hovrätten fast att beslagen ska bestå. Tingsrätten hade beslutat om förverkande av beslag tagen pistol, påse, ammunition och narkotika, och dessa beslag skulle alltså stå kvar.

Hovrätten ändrade däremot ersättningen till den offentliga försvararen. Tingsrätten hade bestämt ersättningen till ett högre belopp, men hovrätten satte ned ersättningen för arbete och beslutade att staten skulle betala 30 019 kr. Beloppet avsåg arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.