Våldtäkt och grova våldsbrott fastställs delvis i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om våldtäkt, misshandel och olaga hot. Den tilltalade döms fortsatt för flera vålds- och sexualbrott, men hovrätten gör vissa ändringar i rubriceringen jämfört med tingsrätten. Framför allt bedöms gärningarna i två åtalspunkter som olaga hot av normalgraden i stället för grovt olaga hot, och skadeståndet sänks. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en rad gärningar under perioden augusti till september 2025. Åklagaren och målsäganden vidhöll i hovrätten samtliga gärningspåståenden som hade framställts i tingsrätten. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från flera åtalspunkter eller att vissa gärningar skulle rubriceras mildare. Han medgav endast vissa delar av skadeståndsanspråken.

Hovrätten konstaterar att det rör sig om ett överklagande och att den i huvudsak ansluter sig till tingsrättens bedömningar, men att den i vissa delar gör en annan bedömning. Enligt hovrätten är den tilltalade skyldig till sex fall av misshandel, fem fall av olaga hot och tre fall av våldtäkt.

I åtalspunkterna 1 och 2, som avsåg händelser den 12 augusti 2025 i en lägenhet i Bredaryd, fann hovrätten att gärningsmomenten var styrkta. Misshandeln bedömdes ha orsakat smärta, andnöd, sårskador och blånader. Hoten bedömdes som utredda, men inte ett hot om att skada målsäganden. Hovrätten kom senare att rubricera hotet i åtalspunkt 2 som grovt olaga hot.

I åtalspunkterna 3, 4 och 5, som avsåg händelser den 14–15 augusti 2025 i en lägenhet i Jönköping, fann hovrätten att misshandeln och de hot som var styrkta även här skulle bedömas som grova. Våldtäkten i åtalspunkt 5 bedömdes vara styrkt. Hovrätten ansåg att målsäganden, på grund av allvarlig rädsla och drogpåverkan, befunnit sig i en särskilt utsatt situation och att det inte varit fråga om något frivilligt deltagande.

I åtalspunkterna 6 och 7, som avsåg den 27 augusti 2025 i Norrtälje, fann hovrätten att misshandel och olaga hot var styrkta. Även här bedömdes vissa moment som inte fullt ut styrkta, men hovrätten delade i huvudsak tingsrättens bedömning. Hotet i åtalspunkt 7 rubricerades som grovt olaga hot.

I åtalspunkterna 8, 9 och 10, som avsåg den 29 augusti 2025 i Norrtälje och i skogen samt vid E18, fann hovrätten att misshandel och hot var styrkta. När det gäller åtalspunkt 9 gjorde hovrätten dock en annan rubricering än tingsrätten och bedömde gärningen som olaga hot av normalgraden. Våldtäkten i åtalspunkt 10 ansågs styrkt.

I åtalspunkterna 11, 12 och 13, som avsåg den 30–31 augusti 2025 i Norrtälje, fann hovrätten att misshandel och hot var styrkta. Hovrätten bedömde dock att hotet i åtalspunkt 12 skulle rubriceras som olaga hot av normalgraden i stället för grovt olaga hot. Våldtäkten i åtalspunkt 13 ansågs styrkt. Hovrätten fann att den tilltalade genomfört både ett vaginalt och ett analt samlag utan att målsäganden deltog frivilligt.

I åtalspunkt 14, som avsåg den 1 september 2025 i Norrtälje, gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten, förutom att det inte var styrkt att målsäganden orsakats håravfall.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma grundbevisning som tingsrätten, men även på ny skriftlig bevisning och kompletterande förhör. Bland annat åberopades brottsplatsundersökningar, beslagsprotokoll, fotografier, journalanteckningar, rättsintyg, ett yttrande från överläkare och vissa meddelanden via olika appar. Nya förhör hölls också med målsäganden, ett vittne och den tilltalades mor.

Hovrätten ansluter sig i huvudsak till tingsrättens bedömning att målsägandens berättelse framstod som självupplevd, detaljerad och trovärdig. Hovrätten ansåg också att hennes uppgifter fick starkt stöd av övrig bevisning. Den tilltalades berättelse bedömdes som mindre trovärdig, och hovrätten fäste vikt vid att han enligt utredningen hade försökt påverka flera bevispersoner.

När det gällde de enskilda åtalspunkterna fann hovrätten att det fanns stöd i fotografier, rättsintyg, videoklipp, telefonsökningar, mobilpositioneringar, ljudfil, kroppskamerafilm och vittnesuppgifter. I flera delar betonade hovrätten att den tilltalade lämnat alternativa förklaringar som inte höll mot den samlade utredningen. Särskilt i fråga om våldtäktsåtalpunkterna bedömde hovrätten att vittnesuppgifter från andra personer gav avgörande stöd för målsägandens uppgifter.

Hovrätten gjorde dock vissa begränsningar. Den fann inte utrett att målsäganden orsakats röda märken eller håravfall i de delar där tingsrätten hade kommit till en annan slutsats. Hovrätten ansåg också att vissa hot inte hade ett sådant samband med våldet att de skulle bedömas som moment i misshandeln, utan i stället som fristående olaga hot i konkurrens med misshandel.

När det gällde rubriceringen av misshandelsbrotten fann hovrätten att strypvåldet varit allvarligt men inte visats vara livsfarligt i den mening som krävs för grov misshandel enbart på den grunden. Däremot ansågs den samlade våldsutövningen, som varit utdragen, oprovocerad och riktad mot en närstående och fysiskt underlägsen person, utgöra sådan hänsynslöshet och råhet att gärningarna ändå skulle bedömas som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om rubriceringen av gärningarna i åtalspunkterna 9 och 12, som bedömdes som olaga hot av normalgraden i stället för grovt olaga hot. Hovrätten ändrade också skadeståndet och bestämde att den tilltalade ska betala 620 000 kronor till målsäganden, jämte ränta enligt tingsrättens bestämmande. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 770 000 kronor.

I övrigt stod tingsrättens dom fast. Hovrätten ändrade inte påföljden och gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffmätning, val av påföljd eller förverkande av villkorligt medgiven frihet. Den tidigare påföljden var fängelse i 8 år. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Hovrätten lät också tingsrättens beslut om beslag och sekretess fortsätta att gälla. Dessutom beslutade hovrätten om ersättning till försvarare och målsägandebiträde, och kostnaderna skulle stanna på staten.