Grovt narkotikabrott och narkotikabrott fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och narkotikabrott. För den tilltalade ändras tingsrättens dom bara på så sätt att hovrätten vid grovt narkotikabrott inte längre åberopar en av de ursprungliga lagpunkterna. I övrigt står tingsrättens dom fast. Den tilltalade ska därför dömas för grovt narkotikabrott och narkotikabrott, och ska stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. Enligt hovrätten har den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra förvarat kokain och amfetamin. Brottet avser den tid som tingsrätten angav för grovt narkotikabrott. Hovrätten anger i sin dom att det gäller grovt narkotikabrott genom att tillsammans och i samförstånd ha förvarat kokain och amfetamin. Hovrätten konstaterar också att den tilltalade döms för narkotikabrott enligt den åtalspunkt som tingsrätten prövade, med samma bedömning som tingsrätten.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast i fråga om rättslig hänvisning för grovt narkotikabrott. I hovrätten åberopas inte längre 1 § första stycket 5 p narkotikastrafflagen, utan endast 1 § första stycket 4 p och 3 § första stycket samma lag. I övrigt fastställs tingsrättens domslut.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgår från samma bevisning som i tingsrätten. Videoförhör, filmer och ljudfiler har spelats upp, och åklagaren har dessutom lagt fram kompletterande teknisk utredning, bland annat om i beslag tagen narkotika och en jämförelseanalys. Hovrätten hänvisar till att tingsrätten redogjort för utredningen på ett riktigt och utförligt sätt och instämmer i tingsrättens bedömningar, med vissa tillägg.

Hovrätten fäster vikt vid att de inblandade frihetsberövades den 10 mars 2026 och att narkotikagömman i Lit hittades den 20 mars 2026. Försvaret hade invänt att någon annan kunde ha placerat narkotikan där under mellantiden, men hovrätten anser att den invändningen framstår som orimlig. Domstolen hänvisar bland annat till uppgifter om att endast ett spår från en hundrastare hittats och att stigen upp till gömman blivit isig efter blida, vilket talar emot att någon annan varit på platsen efter gripandet.

Hovrätten anser vidare att kompletterande uppgifter från den tilltalades mobiltelefon ger ytterligare stöd för kopplingen till gärningen. Bland annat har en chatt där narkotika efterfrågas och ett svar om att det är ”slut” ansetts stödja att kontot använts i samband med brottsligheten. Hovrätten framhåller också att koordinaten till narkotikagömman hanterats i mobiltelefonen samma dag som den skickades till en annan person, samt att uppgifter från bank-id placerats i närområdet till gömman vid ett tidigare datum. Sammantaget anser hovrätten att utredningen med erforderlig grad bevisar att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra förvarat narkotikan.

När det gäller narkotikabrott enligt den andra åtalspunkten instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning av skuldfrågan och fastställer den delen av domen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om påföljd. Den tilltalade döms alltså till det fängelsestraff som tingsrätten bestämt. Av tingsrättens dom framgår att påföljden var fängelse i 2 år och 9 månader, och hovrätten ändrar inte den bedömningen. Hovrätten fastställer också att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas.

Hovrätten beslutar att den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten anger att det för grovt narkotikabrott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och att det inte är uppenbart att det saknas risk för återfall i brott.

När det gäller beslag och förverkande ska tingsrättens beslut fortfarande gälla. Hovrätten nämner även att den beslutat om förverkande av en mobiltelefon som använts som hjälpmedel vid brott, men i övrigt lämnas tingsrättens beslagshantering oförändrad.