Fyndförseelse med hörlurar prövades i tingsrätten

Tingsrätten i Stockholm dömde den tilltalade för fyndförseelse efter att han inte inom rimlig tid hade anmält ett upphittat par hörlurar till polisen. Åtalet om olovligt förfogande ogillades. Den tilltalade ska betala dagsböter, skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade han olovligen använt ett par hörlurar som tillhörde målsäganden men som han hade i sin besittning. Det påstods att detta skedde mellan den 5 december 2025 och den 10 april 2026 i Stockholms län, och att hans agerande ledde till att målsäganden blev av med hörlurarna. Åklagaren gjorde i andra hand gällande fyndförseelse enligt att den tilltalade låtit bli att inom rimlig tid anmäla till polisen att han, genom misstag eller tillfällighet, fått hörlurarna i sin besittning under samma tidsperiod och på samma plats.

Den tilltalade förnekade gärningen och motsatte sig skadestånd, men vitsordade det yrkade beloppet och räntan om han skulle dömas. Enligt domskälen hade han berättat att han hittade hörlurarna under förarsätet i sin pappas taxibil när han tvättade den och att han trodde att det var pappans hörlurar. Han uppgav också att pappan har flera likadana hörlurar och att han brukar låna dem.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att den skriftliga och muntliga bevisningen visade att den tilltalade olovligen tagit hörlurarna i sin besittning och använt dem under den tid som åklagaren påstod, samt att användningen lett till att hörlurarna gick sönder och inte återlämnades till målsäganden. Domstolen fann också utrett att den tilltalade inte anmälde fyndet till polisen. Därmed ansågs de objektiva förutsättningarna för både huvudåtalet och andrahandsyrkandet vara uppfyllda.

När det gällde uppsåtet vid olovligt förfogande godtog tingsrätten den tilltalades uppgifter om hur han hittade hörlurarna och att han trodde att de tillhörde pappan. Domstolen ansåg att berättelsen inte var så osannolik att den kunde lämnas utan avseende och att åklagaren inte motbevisat den. Samtidigt noterade tingsrätten att den tilltalade inte kontrollerade om hörlurarna verkligen tillhörde pappan, trots att de hittades i en taxibil och därför kunde ha tillhört en kund. Bevisningen ansågs ändå inte räcka för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att han begått olovligt förfogande med uppsåt, och åtalet i den delen ogillades.

För fyndförseelse gjorde tingsrätten däremot bedömningen att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet genom att inte inom rimlig tid anmäla fyndet till polisen. Det fanns inget som tydde på att han försökt kontakta polisen eller på annat sätt fullgöra sin skyldighet. Domstolen ansåg att han i vart fall handlat med likgiltighetsuppsåt och dömde honom därför för fyndförseelse enligt åklagarens andrahandsyrkande.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för fyndförseelse, begången mellan den 5 december 2025 och den 10 april 2026, enligt 10 kap. 8 § brottsbalken. Åtalet för olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § första stycket brottsbalken ogillades.

Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 140 kronor, vilket innebär 4 200 kronor. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 2 989 kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 april 2026. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.