Våldtäkt mot barn efter överklagande – fängelsestraffet skärps i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och ändrat den delvis. Den tilltalade döms nu för våldtäkt mot barn för händelser den 11 december 2025, medan tingsrättens bedömning att samma gärning utgjorde grovt sexuellt övergrepp mot barn ändras. Samtidigt står tingsrättens dom fast i fråga om barnpornografibrott. Påföljden skärps till fängelse i tre år och tre månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst en påstådd sexuell gärning mot ett barn den 11 december 2025. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för våldtäkt mot barn och att straffet därför skulle skärpas. Åklagaren höll fast vid samtliga delar av gärningsbeskrivningen. Den tilltalade bestred åtalet och skadeståndsyrkandet och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. För det fall han skulle dömas för brott mot målsäganden medgav han skadeståndsbeloppet som skäligt i och för sig.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt sexuellt övergrepp mot barn den 11 december 2025 samt för barnpornografibrott den 14 december 2025. Hovrätten prövade alltså målet efter överklagande av den domen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten och barnförhören med målsäganden spelades upp. Hovrätten anslöt sig väsentligen till tingsrättens redogörelse för utredningen.

När det gällde barnpornografibrottet instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att det var visat att den tilltalade i vart fall med likgiltighetsuppsåt hade innehaft barnpornografiska bilder enligt åtalet. Den delen av tingsrättens dom stod därför fast.

I fråga om den sexuella gärningen ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att barnförhören hade genomförts på ett tillfredsställande sätt och att målsäganden var trovärdig. Hovrätten fann det styrkt att den tilltalade den aktuella dagen hade tagit på målsägandens bröst och rumpa innanför kläderna. Det ansågs inte ha rört sig om kortvariga beröringar. Hovrätten godtog också målsägandens uppgifter om att den tilltalade klämde hårt på brösten och nöp henne på rumpan så att det gjorde ont.

Hovrätten prövade särskilt den del av åtalet som gällde att den tilltalade fört in ett finger i målsägandens anal. Målsäganden hade i barnförhör detaljerat berättat och visat hur detta gick till, och hon hade uppgett att det gjorde ont och kändes mycket obehagligt. Hennes uppgifter fick visst stöd av ett sms till modern och av en journalanteckning från sjukhuset där det framgick att hon uppgett att det efter händelsen kom lite blod vid avföring. Hovrätten fäste också vikt vid att målsägandens mamma berättat att målsäganden, på grund av sina diagnoser, inte hade förmåga att hitta på sådana berättelser. Sammantaget fann hovrätten att även detta gärningsmoment var bevisat. Den tilltalades egen beskrivning av händelseförloppet lämnades utan avseende.

Mot denna bakgrund bedömde hovrätten att gärningen skulle rubriceras som våldtäkt mot barn, eftersom den sexuella handlingen med hänsyn till kränkningens allvar var jämförlig med samlag. Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom i denna del.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för våldtäkt mot barn den 11 december 2025 enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Tingsrätten hade i stället bedömt samma gärning som grovt sexuellt övergrepp mot barn. Hovrätten stod samtidigt fast vid tingsrättens fällande dom för barnpornografibrott den 14 december 2025 enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 brottsbalken.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i tre år och tre månader. Hovrätten bedömde att våldtäkten var det allvarligaste brottet och att barnpornografibrottet bara hade marginell påverkan på det samlade straffvärdet. Vid straffmätningen beaktade hovrätten att den tilltalade under flera år hade varit målsägandens pianolärare och känt till hennes intellektuella funktionsnedsättning, samt att han hade utnyttjat sin ställning och missbrukat ett särskilt förtroende. Hovrätten beaktade också att han hade varit häktad med restriktioner under drygt sex månader. Tingsrätten hade dömt till fängelse i ett år och sex månader.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Beslagen skulle bestå. Den del av tingsrättens dom som gällde skadestånd stod fast, eftersom den tilltalade i hovrätten inte längre bestred det yrkade beloppet och utgången i skuldfrågan ändrades till hans nackdel. Hovrätten nämner däremot inte något nytt skadeståndsbelopp i sitt avgörande. Någon uppgift om brottsofferfondsavgift framgår inte av hovrättens dom. Hovrätten beslutade också att sekretessen från tingsrätten skulle bestå, liksom sekretess för uppgifter som lagts fram vid hovrättens förhandling inom stängda dörrar.