Grovt olaga hot prövat i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade och fastställt tingsrättens domslut. Det innebär att den tilltalade även i hovrätten döms för grovt olaga hot, medan åtalen för grov misshandel och människorov står fast i den del som tingsrätten redan hade prövat i målet som överklagats. Hovrätten ändrade inte tingsrättens utgång i skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som prövades i tingsrätten och därefter i hovrätten efter överklagande. I hovrätten framkom att åklagaren inte gjorde gällande andra brott eller andra brottsrubriceringar än dem som tingsrätten hade dömt för.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grovt olaga hot som hänförde sig till perioden den 1 januari 2021 till den 28 februari 2022. Tingsrätten frikände honom samtidigt från grov misshandel och människorov. Hovrätten prövade därefter de överklagade delarna.

I hovrätten upplystes att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. I den del som gällde människorov m.m. redovisade hovrätten att minst två personer hade bemäktigat sig och frihetsberövat målsäganden samt tvingat med honom till ett garage där han hade blivit hotad, misshandlad och tvingats lägga sin hand på en av gärningsmännens penis. Hovrätten fann att gärningsmännen agerat tillsammans och i samförstånd. Hovrätten bedömde också att syftet från början hade varit att hota och skrämma målsäganden och att misshandla honom som ett led i detta.

Hovrätten fann att den tilltalade var en av gärningsmännen och att åtalet var styrkt i den delen. Rubriceringen bedömdes som människorov, men som mindre grovt brott. Hovrätten fann också att den tilltalade skulle dömas för misshandel i brottskonkurrens samt för att målsäganden tvingats lägga sin hand på en av gärningsmännens penis.

När det gällde det grova olaga hotet fann hovrätten att utredningen inte föranledde någon annan bedömning än tingsrättens. Hovrätten uttalade att saxen i sammanhanget utgjorde ett sådant vapen som avses i bestämmelsen om grovt olaga hot och att den använts på ett särskilt hotfullt sätt. Gärningen bedömdes därför som grovt olaga hot, i linje med tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten grundade sin bedömning på samma utredning som tingsrätten, med vissa kompletteringar. De inspelade förhören från tingsrätten spelades upp, och vissa förhör lästes ur tingsrättens dom. I fråga om människorov åberopades också ett nytt vittnesförhör i hovrätten. Hovrätten ansåg dock att vittnets uppgifter kunde lämnas utan avseende.

För människorovet ansåg hovrätten att den tidigare bevisningen var övertygande och att åtalet var styrkt. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i skuldfrågan, men korrigerade rubriceringen till mindre grovt människorov. Skälet var bland annat att syftet inte varit att tillfoga allvarligare skador och att frihetsberövandet varit relativt kortvarigt, under 15 minuter.

När det gällde misshandeln gjorde hovrätten en mer nyanserad bedömning av graden. Hovrätten ansåg att den utsatta situation som målsäganden befunnit sig i redan hade beaktats genom människorovsbedömningen och att detta därför inte skulle dubbelräknas. Våldet bestod främst av knytnävsslag mot huvud och ansikte samt slag med kortändan av ett knivskaft eller liknande och sparkar. Skadorna bestod enligt rättsintyget främst av blåmärken, rött öga, hudblödningar och hudavskrapningar, och de hade inte krävt medicinsk behandling. Hovrätten fann därför att misshandeln inte nådde upp till grov misshandel utan skulle bedömas som misshandel av normalgraden.

För grovt olaga hot fann hovrätten att tingsrättens bedömning skulle stå fast. Hovrätten godtog alltså att händelsen utgjorde grovt olaga hot och att den tilltalade skulle dömas för detta brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Det innebär att den tilltalade döms för grovt olaga hot, och att hovrätten inte ändrade tingsrättens slutliga utgång. Hovrätten uttalade samtidigt att den tilltalade skulle dömas även för människorov, mindre grovt brott, samt för misshandel och för att målsäganden tvingats lägga sin hand på en av gärningsmännens penis i den del som hovrätten prövade.

Påföljden bestämdes till fängelse i 9 månader enligt tingsrättens dom, som hovrätten alltså lät stå fast. Av hovrättens skäl framgår att annan påföljd än fängelse inte ansågs aktuell. Hovrätten bedömde att den samlade brottslighetens straffvärde var två år och sex månader, men uttalade att de gärningar som ägt rum den 26 april 2022 hade avgörande betydelse för straffmätningen. Hovrätten konstaterade också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad på grund av risk för fortsatt brottslighet.

I skadeståndsfrågan fann hovrätten att målsägandens yrkande skulle bifallas och att hovrätten inte hade skäl att frångå tingsrättens bedömning av rätten till kränkningsersättning och ersättning för sveda och värk. Hovrätten behandlade även frågan om återbetalningsskyldighet för studiestöd och ansåg att möjligheten till framtida återbetalningsskyldighet inte skulle påverka rätten till skadestånd.

Frågan om beslag och förverkande av mobiltelefonen lämnades också oförändrad. Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att telefonen skulle förverkas och att beslaget skulle bestå. Sekretessbestämmelserna skulle fortsätta att gälla.

Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala 800 kronor till brottsofferfonden. Den uppgiften framgår av tingsrättens dom, och hovrätten ändrade inte domslutet.

Fakta