Hovrätten fastställer frikännande för vilotidsbrott

Den tilltalade överklagade tingsrättens dom, som frikände hen för brott mot förordningen om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. Hovrätten har nu prövat målet och konstaterar att tingsrättens bedömning står fast – den tilltalade är inte brottsligt ansvarig eftersom fordonet inte omfattas av vilotidsförordningen.

Överklagande och tingsrättens dom

Åklagaren överklagade tingsrättens frikännande, där den tilltalade den 1 maj 2024 friades från åtal enligt 12 § 1 st. vilotidsförordningen (1994:1297). Tingsrätten fann att bevisningen inte visade att den tilltalades körning föll inom förordningens tillämpningsområde.

Hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ärendet utan huvudförhandling. Utredningen är i allt väsentligt densamma som i tingsrätten, men åklagaren åberopade ny bevisning i form av ett yttrande från Transportstyrelsen och registerutdrag. Enligt vilotidsförordningens 2 § 1 st. gäller reglerna för fordon med en högsta tillåten vikt, inklusive släpvagn, som inte överstiger 3,5 ton.

Registerutdraget visade att den lastbil den tilltalade framförde hade en sammanlagd tillåten totalvikt om 5,5 ton. Eftersom fordonets högsta tillåtna vikt överstiger 3,5 ton omfattas det inte av vilotidsförordningen – oavsett att inget släp var påkopplat vid tillfället. Hovrätten delar därför tingsrättens bedömning och fastställer frikännandet.

Slutsats

Hovrätten fastställer tingsrättens dom och finner att förutsättningarna för ansvar enligt vilotidsförordningen inte är uppfyllda. Åtalspunkten ogillas därmed.

Fakta