Försök till mord och grov mordbrand ledde till fängelse i 14 år

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat försök till mord, mordbrand och stämplingsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den tidigare utdömda påföljden undanröjdes och en gemensam påföljd bestämdes till fängelse 14 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som enligt åklagaren hade begåtts under slutet av oktober och november 2025. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för anstiftan av försök till mord, stämpling till mord, stämpling till mordbrand, anstiftan av grov mordbrand och involverande av en underårig i brottslighet. Tingsrätten friade samtidigt från åtalet för stämpling till rån.

I hovrätten yrkade åklagaren att en medtilltalad person skulle dömas för försök till mord och att mordbranden skulle bedömas som grov. Den tilltalade yrkade i sin tur att hovrätten skulle frikänna honom från åtalen för anstiftan av försök till mord, stämpling till mord och stämpling till mordbrand samt i stället döma honom för anstiftan av mordbrand, inte grov mordbrand. Han ville också att skadeståndskraven skulle ogillas eller sättas ned.

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten i de överklagade delarna. Förhören från tingsrätten spelades upp och viss ytterligare skriftlig bevisning lades fram i hovrätten.

De åtalspunkter som hovrätten tog ställning till för den tilltalade var följande. För del av åtalspunkt 1 gällde anstiftan av försök till mord under perioden 2025-10-28 till 2025-11-06. För åtalspunkt 2 gällde stämpling till mord under perioden 2025-11-06 till 2025-11-12. För åtalspunkt 3 gällde stämpling till mordbrand under perioden 2025-11-06 till 2025-11-17. Tingsrätten hade också dömt för anstiftan av grov mordbrand under perioden 2025-10-28 till 2025-11-06 samt för involverande av en underårig i brottslighet under samma tidsperiod. Den tilltalade friades i tingsrätten från stämpling till rån den 2025-10-30.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den aktuella branden hade anlagts genom att bensin hälldes på en lägenhetsdörr och antändes. Enligt hovrätten visade utredningen också att avsikten från början hade varit att ytterligare bensin skulle hällas genom brevinkastet, men att detta inte skedde.

Domstolen ansåg att branden innebar förstörelse av annans egendom och fara för mer omfattande egendomsförstörelse samt fara för flera personers liv eller hälsa. Hovrätten framhöll att branden var anlagd nattetid i ett trapphus och att detta skapade en stor risk för att branden skulle hinna utvecklas innan den upptäcktes och släcktes. Att branden släcktes tidigt berodde enligt hovrätten på att en person vaknade och agerade snabbt med bland annat brandsläckare. Trapphuset var dessutom den enda naturliga utrymningsvägen för de boende och rökfylldes upp till taket på översta våningen. Sammantaget bedömde hovrätten att mordbranden objektivt sett var grov.

När det gällde försök till mord ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att det inte var styrkt att den tilltalade hade haft uppsåt att beröva någon av de boende livet. Domstolen fann inte heller att det var visat att han hade haft för avsikt att någon skulle dö, eller att han varit likgiltig inför en dödlig utgång. Hovrätten lade vikt vid att det inte var visat att motivet att döda hade förmedlats till den tilltalade och att utredningen inte heller gav stöd för att han försökt hälla bensin genom brevinkastet. Därför stod tingsrättens friande bedömning i denna del fast.

Trots detta ansåg hovrätten att den tilltalade uppsåtligen hade förmått den medtilltalade att utföra de gärningar som objektivt sett utgjorde försök till mord och grov mordbrand. Hovrätten uttalade att den tilltalade hade haft uppsåt i förhållande till de omständigheter som var relevanta för brottens svårhetsgrad och att det inte hindrade ansvar att den medtilltalade saknade uppsåt till de försvårande momenten. Hovrätten anslöt sig därför till tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas enligt åtalet i den delen.

När det gäller stämplingsbrotten, åtalspunkterna 2 och 3, godtog hovrätten tingsrättens bedömningar. Hovrätten konstaterade dessutom att åklagaren genom chattkonversationer hade motbevisat den tilltalades invändning om frivilligt tillbakaträdande. Även i dessa delar fastställdes tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. Den tidigare utdömda påföljden undanröjdes och en gemensam påföljd för den nu aktuella brottsligheten och den tidigare brottsligheten bestämdes till fängelse 14 år. Hovrätten angav att den tidigare skyddstillsynen, som hade dömts ut av Lunds tingsrätt i ett annat mål, inte kunde verkställas med hänsyn till det mycket långa fängelsestraffet. Därför fanns särskilda skäl att undanröja skyddstillsynen och bestämma en gemensam påföljd för all brottslighet.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffvärde, straffmätning och påföljdsval. Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

I skadeståndsfrågan gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och lät tingsrättens dom stå fast. Beslagen skulle också bestå enligt tingsrättens beslut. Hovrätten fastställde sekretessbeslutet. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.