Fängelse för flera brott mot sambo

Den tilltalade döms av Döld domstol till fängelse i nio månader för flera brott mot målsäganden. Domstolen ogillade samtidigt åtalet om grov kvinnofridskränkning och bedömde i stället varje gärning för sig. Den tilltalade ska också betala skadestånd, avgifter och vissa kostnader till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet byggde på en gärningsbeskrivning där den tilltalade påstods ha begått flera brott mot målsäganden som han var sambo med. Enligt åtalet skulle gärningarna ha skett mellan den 8 december 2023 och den 5 juni 2026 i en bostad i Stockholm. Först gällde det sexuellt ofredande den 8–9 december 2023, när den tilltalade enligt åtalet slog eller daskade målsäganden på huvudet med sin penis. Därefter avsåg åtalet misshandel den 19–20 juni 2024, då han skulle ha tagit tag i hennes arm och klämt åt så att hon fick smärta och blånad. Vidare gällde åtalet skadegörelse den 5 oktober 2025, när han enligt beskrivningen kastade ett diskborstställ i porslin mot ett element och slet loss en kattrappa så att flera saker i lägenheten skadades. Den fjärde punkten avsåg sexuellt övergrepp den 15 april–7 maj 2026, där han skulle ha hållit målsäganden om halsen med armen samtidigt som han onanerade bredvid henne. Slutligen gällde åtalet misshandel den 5 juni 2026, när han enligt åtalet tog strypgrepp på målsäganden två gånger och orsakade smärta.

Åklagaren hade i första hand yrkat att den samlade brottsligheten skulle bedömas som grov kvinnofridskränkning. I andra hand fanns ett ansvarsyrkande om oaktsamt sexuellt övergrepp för den fjärde punkten. För ringa narkotikabrott gällde en separat åtalsrubricering. Tingsrätten fann dock att förutsättningarna för grov kvinnofridskränkning inte var uppfyllda och dömde i stället för sexuellt ofredande, misshandel, skadegörelse, sexuellt övergrepp och misshandel. För den andra åtalspunkten, ringa narkotikabrott den 6 juni 2026, fann domstolen att åtalet var styrkt och dömde den tilltalade för det brottet.

Rättens bedömning

Tingsrätten redovisade att beviskravet i brottmål är att gärningen ska vara ställd utom rimligt tvivel. Domstolen fann att målsäganden hade lämnat en trovärdig och genomgående tillförlitlig berättelse. Hennes uppgifter ansågs nyanserade och i flera delar självbelastande, bland annat eftersom hon berättat att hon själv varit fysisk mot den tilltalade vid tidigare tillfällen och att hon inte mindes alla detaljer kring vissa händelser.

Vittnena stödde också målsägandens uppgifter. Tingsrätten ansåg att vittnena lämnade samstämmiga och trovärdiga uppgifter om vad målsäganden berättat för dem i nära anslutning till händelserna och om hennes reaktioner efteråt. För misshandeln i juni 2024 fick målsägandens berättelse stöd av fotografier av blåmärken och sms som skickats kort efter händelsen. För skadegörelsen i oktober 2025 fanns fotografier av skador i lägenheten. För gärningen i juni 2026 ansåg domstolen att journalanteckningar från sjukvården stödde uppgifterna om halsbesvär och smärta dagen efter strypgreppen, och att användningen av ett i förväg överenskommet kodord samt vittnets omedelbara utryckning till lägenheten ytterligare stärkte målsägandens uppgifter.

Den tilltalades egna uppgifter ändrade inte bedömningen. Han hade för flera av gärningarna sagt att han inte mindes händelserna. När det gällde det sexuella ofredandet medgav han att han vid tidigare tillfällen daskat målsäganden i huvudet med sin penis, även om han påstod att det då skett med samtycke. För skadegörelsen medgav han att han kastat diskborststället mot elementet och rivit ned kattrappan. Tingsrätten ansåg sammantaget att åklagaren hade bevisat gärningarna.

Samtidigt kom domstolen fram till att gärningarna inte kunde bedömas som grov kvinnofridskränkning. Skälet var att de enskilda gärningarna låg utspridda över en längre tidsperiod och att sambandet mellan dem inte var tillräckligt starkt för att varje gärning skulle anses ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Därför dömdes den tilltalade för varje brott för sig.

När det gällde den andra åtalspunkten, ringa narkotikabrott den 6 juni 2026, hade den tilltalade erkänt gärningen. Hans erkännande ansågs vinna stöd av utredningen i övrigt, och domstolen fann åtalet styrkt.

Domslut och påföljd

Straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i nio månader. Tingsrätten ansåg att brottslighetens art medförde en presumtion för fängelse och att det saknades särskilda skäl för en icke frihetsberövande påföljd. Påföljden bestämdes därför till fängelse i nio månader. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Tingsrätten bestämde skadeståndet till målsäganden med 15 000 kronor för sexuellt ofredande, 10 000 kronor för misshandeln i juni 2024, 30 000 kronor för sexuellt övergrepp och 25 000 kronor för misshandeln i juni 2026. Yrkan om ersättning för sveda och värk avslogs. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska han ersätta staten för provtagnings- och analyskostnad med 2 600 kronor och betala tillbaka 129 444 kronor av statens kostnader för försvarare och målsägandebiträde.