Tingsrätten dömer för misshandel och hot

Den tilltalade döms för misshandel och olaga hot men frikänns från skadegörelse. Tingsrätten bestämmer påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 80 timmar och beslutar samtidigt om avgift till brottsofferfonden samt återbetalning av en del av statens kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för tre gärningar. Först gällde det misshandel den 2 augusti 2024, där det påstods att den tilltalade hade dragit ner målsäganden på marken och slagit henne i ansiktet. För samma datum åtalades också skadegörelse, eftersom den tilltalade enligt åtalet ska ha kastat en telefon i marken så att den skadades. Den tredje punkten gällde olaga hot den 31 augusti 2024, där den tilltalade enligt åtalet ska ha hotat målsäganden i telefonsamtal genom att säga att han skulle döda henne.

I förhandlingen bestred den tilltalade gärningarna. Målsäganden berättade att den tilltalade kom hem till henne när hon skulle gå ut med sopor, att hon började filma med en mobiltelefon och att han då tog telefonen och slängde den i marken. Hon uppgav också att han lade ner henne på marken genom att hålla handen om hennes hals och att hon därefter blev slagen i ansiktet. Enligt hennes uppgifter fick hon svullnad, rodnad, blånad och smärta. Hon sade vidare att hon senare samma månad tog emot ett telefonsamtal där den tilltalade hotade att döda henne.

För skadegörelsen uppgav målsäganden att mobiltelefonen slutade fungera efter att den slagits i marken. Den tilltalade uppgav däremot att han inte varit på platsen och att telefonen redan tidigare hade sprickor i skärmen. För hotet berättade målsäganden att hon i samtalet hörde den tilltalade säga att han skulle döda henne och att han menade det. Även vittnen berättade om händelser i anslutning till båda tillfällena, och polisuppgifter återgavs om målsägandens tillstånd och uppgifter efter händelserna.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden hade lämnat ett trovärdigt och återhållsamt men nyanserat intryck. Hennes uppgifter om misshandeln fick enligt rätten starkt stöd av fotografier och av att polis noterade skador när den kom till platsen. Rätten fäste också vikt vid att målsäganden tidigt hade uppgett för polisen att det var den tilltalade som misshandlade henne. Sammantaget fann tingsrätten det visat att den tilltalade hade varit utanför målsägandens bostad och slagit henne på det sätt som beskrivits i gärningsbeskrivningen. Den tilltalade dömdes därför för misshandel den 2 augusti 2024 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

När det gällde skadegörelsen den 2 augusti 2024 konstaterade tingsrätten att utredningen inte gav stöd för att skadan på telefonen hade ett sådant värde att brottet skulle bedömas som skadegörelse av normalgraden. Rätten kom i stället fram till att gärningen skulle rubriceras som ringa skadegörelse. Eftersom sådan gärning bara får åtalas av åklagare under vissa förutsättningar och någon sådan åtalsprövning inte hade skett, ogillades åtalet i den delen. Den tilltalade frikändes alltså från skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken.

I fråga om olaga hot den 31 augusti 2024 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av övrig bevisning, bland annat från vittnen som hört hotet. Rätten ansåg därför utrett att den tilltalade i telefonsamtal hotat målsäganden på det sätt som åklagaren påstått. Eftersom det rörde sig om ett dödshot bedömde rätten att hotet var sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Den tilltalade dömdes därför för olaga hot den 31 augusti 2024 enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken.

Domslut och påföljd

Tingsrätten tog i påföljdsfrågan hänsyn till att det hade gått drygt två år mellan brotten och lagföringen, vilket ansågs utgöra något sen lagföring. Rätten fann däremot inte att det rörde sig om långsam handläggning i Europakonventionens mening. Den tilltalade var tidigare ostraffad och det fanns inga skäl att tro att han skulle återfalla i brott. Samtidigt bedömdes brottsligheten vara av sådant slag att den ofta leder till fängelse. Med hänsyn till att den tilltalade samtyckte till samhällstjänst och att samhällstjänst ansågs lämpligt, bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 80 timmar. Om fängelse i stället hade valts, skulle straffet ha bestämts till tre månader.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska han betala tillbaka 40 000 kronor av statens kostnader för försvarare och målsägandebiträde. Staten ska ersätta två biträden med sammanlagt 59 612 kronor, fördelat på ersättning för arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt enligt domen.