Rån och bedrägeri ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, bedrägeri och stöld. För den tilltalade ändrade hovrätten endast påföljden och bestämde fängelsestraffet till 3 år 6 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast. Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades ansvar för flera brott som hade prövats i tingsrätten och därefter överklagats till hovrätten. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från ansvar för två fall av rån och bedrägeri samt att straffet skulle sänkas. Han yrkade också att skadeståndskraven skulle avslås eller sättas ned. Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Åklagaren justerade åtalet i hovrätten. Enligt den justerade gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade, tillsammans med andra okända personer, den 17 januari 2025 ha trängt in i en bostad i Stockaryd och under hot om våld med yxa tvingat målsäganden att lämna ifrån sig en skinnjacka, en laptop, en telefon och ett bankomatkort. Samma dag skulle han också genom vilseledande ha använt ett bankkort för ett köp om 20 kronor. Hovrätten hade dessutom att pröva ett rån mot en annan målsägande, där den tilltalade enligt åtalet skulle ha deltagit i ett rån där en jacka tilltvingades.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för bedrägeri, två fall av rån och stöld. Den ogillade ett åtal om skadegörelse. I hovrätten stod därför prövningen i huvudsak om de överklagade brotten och påföljden, medan stölden inte var föremål för ändring.

De brott som hovrätten fann styrkta var rån, bedrägeri och stöld. Hovrätten redovisar att den, i likhet med tingsrätten, ansåg att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningarna och att rubriceringarna skulle vara desamma som i tingsrätten. För den tilltalade gällde därför fällande dom för bedrägeri den 18 januari 2025, rån vid två tillfällen den 16–17 januari 2025 och stöld den 4 januari 2025. Skadegörelse ogillades även fortsättningsvis.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma muntliga och skriftliga bevisning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten hade spelats upp. Ny bevisning lades även fram i hovrätten, bland annat ett tilläggsförhör med en medtilltalad, en sms-konversation och nya vittnesförhör.

I fråga om rånet mot den ena målsäganden invände den medtilltalade att han skulle ha befunnit sig i sin lägenhet när gärningen begicks. Hovrätten prövade de nya uppgifterna från två vittnen men fann att deras uppgifter skulle bedömas med mycket stor försiktighet. Ett av vittnena hade inga specifika minnesbilder av den aktuella dagen, och det andra vittnets uppgifter ansågs inte tillförlitliga eftersom de först kom fram långt efter frihetsberövandet och inte stöddes av daterade bilder, skriftlig bokning eller andra särskilda minnesmarkörer. Hovrätten ansåg därför att de nya uppgifterna inte rubbade åklagarens bevisning.

Hovrätten prövade också invändningen att jackan hade tagits som pant och att det därför inte funnits något tillägnelseuppsåt. Den delade tingsrättens bedömning och framhöll att syftet med en pant normalt är att tillägna sig föremålet om skulden inte betalas, och att det i detta fall dessutom inte varit fråga om någon legal skuld. Därmed var det bevisat att den tilltalade hade haft tillägnelseuppsåt.

När det gällde skadeståndsfrågorna gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Någon ändring gjordes alltså inte i frågan om ersättning till målsägandena.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 4 år, medan hovrätten bestämde straffet till 3 år 6 månader. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet för den tilltalades brottslighet motsvarade detta och att det inte fanns skäl att beakta återfall i brott vid straffmätningen, till skillnad från tingsrätten. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten angav att skälen för häktning vägde tyngre än det intrång åtgärden innebär, bland annat eftersom det för rån inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet.

Hovrätten beslutade också att det som tingsrätten hade beslutat om beslag fortfarande skulle gälla. Någon ändring gjordes inte i skadeståndsfrågorna. Den tilltalade skulle dessutom betala avgift till brottsofferfonden enligt tingsrättens beslut, eftersom den delen inte ändrades i hovrätten.