Medhjälp till överträdelse av näringsförbud: hovrätten fastställer tingsrättens dom

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om medhjälp till överträdelse av näringsförbud. Den tilltalade yrkade frikännande eller lindrigare påföljd, men hovrätten fastställde tingsrättens dom i allt väsentligt. Påföljden står därför fast som villkorlig dom med samhällstjänst, och hovrätten gjorde ingen ändring av skuldfrågan eller näringsförbudet.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller medhjälp till överträdelse av näringsförbud. Enligt den första sakuppgiften och tingsrättens dom avsåg gärningen perioden 10 maj 2018 till 10 februari 2019. Åtalet gällde att den tilltalade hade medverkat till att ett näringsförbud överträddes, med hänvisning till 47 § lagen om näringsförbud och 23 kap. 4 § brottsbalken.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för medhjälp till överträdelse av näringsförbud. I hovrätten var frågan om domen skulle ändras efter överklagande. Den tilltalade yrkade frikännande eller, i andra hand, att gärningen skulle bedömas som ringa brott och att påföljden skulle lindras. Åklagaren motsatte sig ändring.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att parterna hade lagt fram samma utredning som i tingsrätten. Domstolen hänvisade till tingsrättens utförliga redogörelse för bevisningen och anslöt sig i allt väsentligt till tingsrättens bedömning av vad som var utrett i målet.

Hovrätten fann att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade agerat på det sätt som framgick av gärningsbeskrivningen. Därmed fanns det inte skäl att frikänna. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att överträdelsen inte var ringa.

När det gällde brottets art och straffvärde instämde hovrätten i tingsrättens bedömningar. Domstolen ansåg att medhjälp till överträdelse av näringsförbud i detta fall hade ett visst artvärde, vilket betydde att den villkorliga domen skulle förenas med samhällstjänst. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bevisvärdering än tingsrätten och kom till samma skuldresultat.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom och ändrade inte påföljden. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt till villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar. Tingsrätten hade samtidigt angett att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat en månad.

Hovrätten instämde även i tingsrättens bedömning av näringsförbudet och dess längd. Av hovrättens skäl framgår dock att det redan beslutade näringsförbudet skulle gälla från det att tingsrättens dom vann laga kraft till och med den 10 maj 2023. Hovrätten noterade att detta innebar att förbudet endast skulle gälla under en begränsad tid, men ansåg att det saknades förutsättningar att ändra detta eftersom endast en av de tilltalade hade överklagat.

I tingsrätten ålades den tilltalade också att betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. Hovrättens beslut innehåller däremot ingen ny uppgift om någon sådan avgift, men hovrätten beslutade om ersättningsfrågor för kostnader i hovrätten. Den tilltalade ska ersätta staten med 7 300 kronor för kostnaderna för den offentlige försvararen i hovrätten. Hovrätten beslutade även att ett annat ombud skulle få ersättning av staten med 18 293 kronor.

Det framgår inte av det material som lämnats att den tilltalade varit häktad.