Borgensman ska betala för obetalda leveranser

Tingsrätten har i ett tvistemål slagit fast att en borgensman ska betala ett bolags obetalda skulder till en leverantör. Domen avser betalning av kapitalbelopp, upplupen dröjsmålsränta, förseningsavgift och rättegångskostnader. Tingsrätten fann att leverans hade styrkts genom fakturor och följesedlar och att den svarande därför var betalningsskyldig i egenskap av borgensman såsom för egen skuld.

Bakgrund och yrkanden

Målet hade inletts genom en ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten, som efter den svarandes bestridande överlämnades till tingsrätten för fortsatt handläggning. Käranden yrkade i enlighet med det som senare kom att framgå av domslutet. Den svarande motsatte sig betalningsskyldighet.

Käranden gjorde gällande att ett bolag hade handlat varor på kredit från käranden och att parterna hade upprättat och undertecknat ett kundavtal i april 2024. Som säkerhet för bolagets förpliktelser hade den svarande, som styrelseledamot, gått i borgen såsom för egen skuld. Under perioden den 24 januari 2025 till den 11 april 2025 hade bolaget enligt käranden handlat varor från käranden och fakturor hade ställts ut. Samtliga fakturor var enligt käranden förfallna till betalning och oreglerade med ett totalt belopp om 100 351 kr.

Käranden gjorde vidare gällande att dröjsmålsränta skulle utgå enligt avtalet och enligt fakturorna med 10 procentenheter. Den upplupna dröjsmålsräntan uppgavs per den 14 januari 2026 uppgå till 3 479 kr, beräknad från respektive fakturas förfallodag. Käranden anförde också att det, med anledning av utebliven betalning, funnits rätt till ersättning för kostnader hänförliga till betalningsföreläggandet enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning samt till förseningsersättning enligt lagen om ersättning för inkassokostnader.

Käranden redogjorde också för att den svarande hos Kronofogden hade invänt att varorna inte hade levererats till bolaget och att fordran hade bestritts av bolaget. Käranden bestred invändningen och anförde att följesedlarna visade att varorna hade levererats till bolaget. Enligt käranden kunde följesedlarna kopplas till fakturorna genom de ordernummer som angavs i respektive faktura. För vissa ordrar hade leverans skett genom delleveranser, och även där menade käranden att följesedlarna kunde hänföras till fakturorna genom datum och beställda artiklar.

Domstolens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det inte rådde tvist om att bolaget hade ingått avtal på det sätt som käranden påstått och att den svarande hade ingått ett borgensåtagande såsom för egen skuld för bolaget. Detta följde enligt tingsrätten även av utredningen i målet.

Domstolen anförde att det ålåg käranden att visa att leverans hade skett. Som stöd för sin talan hade käranden åberopat fakturorna och följesedlarna. Av följesedlarna framgick att varor hade levererats till bolaget, och dessa kunde genom angivna ordernummer hänföras till respektive faktura. I de fall leverans skett genom delleveranser framgick enligt domstolen leveransdatum och levererade artiklar av följesedlarna, och detta överensstämde med det som fakturerats. Tingsrätten fann därför att de åberopade följesedlarna tillsammans med fakturorna utgjorde tillräcklig bevisning för att käranden hade fullgjort sin leveransskyldighet.

Tingsrätten fann inte skäl att frångå kärandens beräkning av kapitalbeloppet eller den upplupna dröjsmålsräntan. Räntan var avtalad enligt avtalet, och storleken hade inte ifrågasatts av den svarande. Domstolen konstaterade också att den svarande inte hade åberopat någon bevisning som talade emot att leverans skett och att han inte heller i övrigt hade anfört något som befriade honom från betalningsskyldighet. Han var därför, i egenskap av borgensman såsom för egen skuld, betalningsskyldig för kravet.

Tingsrätten fann dessutom att rätten till förseningsavgift följde av lag. Eftersom käranden vann målet hade käranden också rätt till ersättning för rättegångskostnader, och det begärda beloppet bedömdes som skäligt. Ränta på kostnadsbeloppet skulle utgå enligt lag.

Domslut och rättegångskostnader

Tingsrätten ålade den svarande att betala 100 351 kr till käranden jämte årlig dröjsmålsränta om 10 procent från och med den 15 januari 2026 till dess betalning sker. Därutöver skulle den svarande betala upplupen dröjsmålsränta per den 14 januari 2026 om 3 479 kr samt ersätta käranden för förseningsavgift med 450 kr.

Den svarande skulle också ersätta kärandens rättegångskostnader med 21 601 kr, varav 20 921 kr avsåg ombudsarvode. På detta belopp skulle ränta löpa enligt 6 § räntelagen från den 3 september 2026 till dess betalning sker.