Misshandel ledde till fängelse och utvisning

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel efter en händelse den 2 september 2026 och frikände honom samtidigt från övergrepp i rättssak som enligt åtalet skulle ha begåtts den 16 augusti 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 3 månader. Domstolen beslutade också att den tilltalade skulle utvisas från Sverige och förbjudas att återvända hit under 5 år. Han ska dessutom betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet rörde målet två händelser i en bostad. Den första åtalspunkten gällde övergrepp i rättssak den 16 augusti 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, med våld eller medelst gärning som medfört olägenhet, hade angripit målsäganden för att hindra henne från att kontakta polis och göra en anmälan. Angreppet påstods bestå i att han hållit fast henne, tagit hennes telefon och avslutat ett pågående samtal med 112. Tingsrätten frikände honom från denna åtalspunkt.

Den andra åtalspunkten gällde grov misshandel den 2 september 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade hade hållit fast målsäganden, tagit ett grepp om hennes hals, dragit henne i håret samt tryckt eller pressat en kudde mot hennes ansikte eller tryckt ned hennes ansikte i en kudde. Enligt åtalet ledde detta till bland annat medvetslöshet, andnöd, blåmärken, underhudsblödningar, blödning under bindvävshinnan i ögongloben, svullnad, hudavskrapning och smärta. Tingsrätten fann att gärningen utgjorde misshandel men inte grov misshandel.

I domskälen redovisade tingsrätten att händelsen den 16 augusti 2026 inträffade i en bostad där den tilltalade och målsäganden bodde. Enligt målsäganden ringde hon 112, varefter den tilltalade slet telefonen ur hennes hand. Tingsrätten ansåg att det var visat att han objektivt hindrade henne från att kontakta polis, men inte att det var visat att hans avsikt varit just att hindra henne från att göra det. Därför ogillades åtalet för övergrepp i rättssak.

När det gäller händelsen den 2 september 2026 fann tingsrätten att den tilltalade bakifrån tagit ett grepp med sin arm runt målsägandens hals och att han strax därefter, inne i sovrummet, antingen tryckt eller pressat en kudde mot hennes ansikte eller tryckt ned hennes ansikte i en kudde. Domstolen ansåg att detta orsakat kraftig andnöd och flera skador, men att det inte var bevisat att målsäganden varit medvetslös eller att våldet varit livsfarligt. Därmed bedömdes gärningen som misshandel, inte grov misshandel.

Rättens bedömning

Tingsrätten bedömde målsäganden som mycket trovärdig. Hennes uppgifter ansågs försiktiga och detaljerade, och domstolen fann inget som tydde på att hon överdrivit eller försökt lägga den tilltalade till last något som inte hänt. Hennes berättelse stöddes också av övrig utredning, särskilt skadebilden efter händelsen den 2 september 2026. Läkare noterade bland annat skador i huvud- och halsregionen, blödning under bindvävshinnan i ögat, underhudsblödningar på halsen, svullnad i bakhuvudet, blåmärken på armar och ben samt ytlig hudavskrapning.

För åtalet om övergrepp i rättssak konstaterade tingsrätten att ett utgående samtal till 112 hade registrerats, men att det inte var styrkt att den tilltalade haft avsikten att hindra målsäganden från att kontakta polis. Hans uppgift om att han ville kontrollera om hon ringt därför att narkotika fanns i bostaden kunde inte lämnas utan avseende. Åtalet i den delen ogillades.

För åtalet om grov misshandel ansåg tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade utövat ett allvarligt våld genom grepp runt halsen och kvävningsliknande moment med kudde. Däremot ansågs det inte bevisat att målsäganden förlorat medvetandet. Därmed var det inte heller visat att våldet varit livsfarligt, vilket behövdes för grov misshandel. Tingsrätten fann därför att gärningen skulle rubriceras som misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel med ett straffvärde som tingsrätten bestämde till fängelse i 1 år och 3 månader. Domstolen ansåg att straffvärdet var så högt att ingen annan påföljd än fängelse kunde komma i fråga.

Tingsrätten beslutade också om utvisning. Domstolen ansåg att den tilltalades gärning utgjorde ett sådant hot mot ett grundläggande samhällsintresse att utvisning kunde komma i fråga. Vid intresseavvägningen beaktades att han kom till Sverige som barn, hade bott här i många år, gått i svensk skola och hade stark anknytning hit. Trots detta fann tingsrätten att skälen för utvisning vägde tyngre. Återreseförbudet bestämdes till 5 år.

Den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas. Han ska betala skadestånd till målsäganden med 60 000 kronor jämte ränta från den 2 september 2026. Tingsrätten avslog målsägandens yrkande om sveda och värk. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta