Flera brott prövades i målet

Tingsrätten prövade flera åtal mot den tilltalade. Han frikändes från grovt olaga hot och barnfridsbrott, liksom från ofredande. Han dömdes däremot för överträdelse av kontaktförbud i tre fall, för försök till våld mot tjänsteman, för två fall av hot mot tjänsteman och för ringa narkotikabrott. Tingsrätten dömde honom också för narkotikabrott och dopningsbrott, ringa brott, men flera åtalspunkter ogillades samtidigt. Påföljden blev att den nya brottsligheten omfattades av en tidigare påföljd.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I den första åtalsdelen gällde frågan ett påstående om grovt olaga hot den 27 april 2024 i en bostad i Falu kommun, där den tilltalade enligt åtalet skulle ha hållit fram en kniv mot målsäganden och uttalat att nu fick det vara nog eller liknande ord. Samma händelse låg också till grund för fyra åtal om barnfridsbrott den 27 april 2024, eftersom barn uppgavs ha bevittnat händelsen. Tingsrätten frikände den tilltalade från både grovt olaga hot och samtliga åtal om barnfridsbrott.

I nästa åtalsdel avsåg åklagaren ofredande under perioden 30 april 2022 till 27 april 2024 i en bostad i Falu kommun. Enligt åtalet skulle den tilltalade vid flera tillfällen ha kallat målsäganden och en annan person nedsättande ord. Tingsrätten frikände honom även från detta brott.

I den följande delen prövades fyra åtal om överträdelse av kontaktförbud. Den första gällde en händelse någon gång mellan den 6 juni 2024 och den 9 juni 2024 på ett uteställe i Falun, där den tilltalade enligt åtalet skulle ha sökt upp målsäganden, dragit henne i håret och talat med henne. Tingsrätten fann att kontaktförbudet överträtts men att påståendet om att han dragit henne i håret inte var bevisat. Den gärningen bedömdes som överträdelse av kontaktförbud av normalgraden. Den andra gällde kontakt via chattprogram någon gång mellan den 9 juni 2024 och den 11 juni 2024 på en arbetsplats i Falun, där den tilltalade ska ha skrivit tre meddelanden till målsäganden. Den gärningen bedömdes som ringa brott. Den tredje gällde en post-it-lapp på målsägandens bil någon gång mellan den 9 juni 2024 och den 12 juni 2024 på samma plats. Där frikändes den tilltalade. Den fjärde gällde nio textmeddelanden via telefon den 10 juni 2024 i Falun, och även den gärningen bedömdes som ringa brott.

Därefter prövades åtalspunkter från den 30 augusti 2025 på en adress i Borlänge kommun. Den tilltalade skulle enligt åtalet ha försökt bita en polis i handen när han skulle transporteras till polisstationen. Han skulle också ha satt sig till motvärn genom att kränga och streta med kroppen, ha förolämpat en polis genom vissa uttryck och ha hotat två poliser genom att säga att han hade hiv och därefter spotta i närheten av dem eller i deras ögon, allt vid samma tillfälle. Han skulle dessutom ha innehaft sex tabletter alprazolam. Tingsrätten dömde honom för försök till våld mot tjänsteman, konstaterade att det våldsamma motståndet konsumerades av försöket, frikände honom från förolämpning mot tjänsteman, dömde honom för två fall av hot mot tjänsteman och för ringa narkotikabrott.

I den senare åtalsdelen från den 6 november 2024 gällde ett gemensamt innehav av 16,21 gram amfetamin på en adress i Falu kommun. Den tilltalade dömdes för narkotikabrott. I den sista åtalsdelen från den 9 maj 2025 gällde dels narkotikabrott för innehav av 50,7 gram pregabalin och 50,65 gram amfetamin i en gemensam bostad i Falu kommun, dels dopningsbrott, ringa brott, för innehav av 10 ml testosteroncypionat på samma plats. Den tilltalade dömdes för båda dessa brott, medan den medtilltalade frikändes.

Rättens bedömning

När det gällde det påstådda grova olaga hotet bedömde tingsrätten att målsägandens uppgifter inte gav tillräckligt stöd för att det var bevisat att den tilltalade agerat med uppsåt i straffrättslig mening. Domstolen ansåg att omständigheterna visserligen visade att målsäganden kunde ha uppfattat hanteringen av kniven som ett hot, men att uppsåt inte var styrkt. Därför frikändes den tilltalade från grovt olaga hot och, som en följd av detta, även från barnfridsbrotten.

Vid ofredandet ansåg tingsrätten att utredningen inte visade någon konkret händelse på ett tillräckligt tydligt sätt. Enstaka kränkande uttalanden bedömdes inte i sig räcka för ansvar för ofredande, och den tilltalade frikändes därför även från detta åtal.

När det gällde överträdelsen av kontaktförbud ansåg domstolen att kontaktförbud funnits och att det överträtts i tre av fyra fall. I en del av åtalspunkten om utestället ansågs dock påståendet om att den tilltalade dragit målsäganden i håret inte styrkt. Händelsen med fysiskt uppsökande på utestället bedömdes som normalgraden av kontaktförbudsöverträdelse, medan kommunikation via chatt och telefon bedömdes som ringa brott. Post-it-lappen på bilen ansågs inte bevisad till den tilltalades nackdel och ledde till frikännande.

I delen om våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman byggde tingsrätten i huvudsak sin bedömning på uppspelade filmsekvenser från polisernas kroppskameror samt hörda vittnen. Försöket till våld mot tjänsteman ansågs styrkt eftersom ett fullbordat brott hade kunnat orsaka smärta och skada, och brottet avbröts endast genom tillfälliga omständigheter. Det våldsamma motståndet ansågs ingå i samma händelseförlopp och konsumeras av försöket. Förolämpning mot tjänsteman ansågs däremot inte bevisad på ett sådant sätt att straffansvar kunde följa, eftersom uttalandena bedömdes ha skett i affekt och i en pressad situation. De två hoten mot tjänsteman bedömdes som hot om brottslig gärning, men inte som grova brott. För ringa narkotikabrottet fann domstolen att den tilltalades erkännande stöddes av utredningen.

I narkotika- och dopningsdelen från maj 2025 ansåg tingsrätten att den tilltalade hade erkänt och att detta stöddes av utredningen. När det gällde den medtilltalade fann domstolen att det inte var ställt utom rimligt tvivel att hon innehaft narkotikan och dopningsmedlet tillsammans och i samförstånd med den tilltalade, varför hon frikändes.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till skyddstillsyn i fråga om den nyupptäckta brottsligheten, med hänsyn tagen till tidigare påföljd enligt domskälen. Tingsrätten angav också att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgick till fängelse åtta månader, men att den nya brottsligheten skulle omfattas av den tidigare domen.

Målsägandenas skadeståndsyrkanden i delen om grovt olaga hot, barnfridsbrott och ofredande avslogs eftersom den tilltalade frikändes där. I delen om kontaktförbud ansågs den tilltalade i och för sig vara skadeståndsskyldig, men krav på kränkningsersättning för målsäganden avslogs. I delen om brotten mot poliserna bifölls skadeståndskraven, eftersom domstolen ansåg att brotten inneburit en allvarlig kränkning och att även ersättning för sveda och värk var skälig. Förverkandekrav avseende beslagtagna föremål och kontanter bifölls också. Den tilltalade skulle vidare betala avgift till brottsofferfonden.