Grov misshandel och försök till stöld efter överklagande i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel med anknytande gärningar. Den tilltalade döms i hovrätten, men domstolen ändrar tingsrättens rubricering för den aktuella gärningen från försök till rån till grov misshandel och försök till stöld. I övrigt står tingsrättens dom fast i de delar som inte har överklagats eller ändrats.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 26 september 2023 i Tierps kommun. Enligt åtalet rörde det sig om våld mot målsäganden i samband med en ordväxling om pengar. Hovrätten konstaterade att utredningen i den överklagade delen var densamma som i tingsrätten.

I hovrätten yrkade den tilltalade i första hand att han skulle frikännas från åtalet för försök till rån, alternativt grov misshandel, och att skadeståndsyrkandet skulle avslås. I andra hand yrkade han lindrigare straff. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten tog särskilt upp den gärningsbeskrivning som i tingsrätten lett till fällande dom för försök till rån. Efter att parterna fått yttra sig om rubriceringen fann hovrätten att den gärningen i stället skulle bedömas som grov misshandel och försök till stöld. Hovrätten hänvisade också till att åklagaren i hovrätten godtagit tingsrättens bedömning rörande en annan tilltalad persons rubricering och att hon inte påstod att den personen försökt tillgripa målsägandens jacka.

Hovrätten lämnade dessutom utan ändring tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för ringa narkotikabrott vid ett tillfälle. De delar av tingsrättens dom som avsåg ringa narkotikabrott vid två tillfällen för en annan person omfattas inte av den tilltalades överklagande och behandlas därför inte vidare här.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten i den överklagade delen. Domstolen lade målsägandens uppgifter till grund för skuldfrågan. Utredningen visade enligt hovrätten att den tilltalade och den andra gärningsmannen hade varit tillsammans en längre tid före händelsen, haft tät telefonkontakt och att de båda beväpnat sig med likartade tillhyggen.

Av övervakningsfilm framgick att personerna varit tillsammans före den åtalade händelsen. Det var också utrett att målsäganden kallats till platsen av en tredje person som hade varit där tillsammans med de tilltalade. Hovrätten fann att den tilltalade och den andra gärningsmannen gemensamt hade jagat målsäganden och att de, efter att ha varit beväpnade och efter att knuffar utdelats, slagit mot målsäganden med tillhyggen. Hovrätten ansåg att var och en hade anslutit sig till den andres våldsutövning och att de därför skulle dömas för att tillsammans och i samförstånd ha utövat det våld som åklagaren påstått.

Hovrätten konstaterade också att det var styrkt att den tilltalade försökt tillgripa målsägandens jacka. Skadorna på målsäganden bedömdes som förhållandevis begränsade, men de upprepade slagen mot huvud och överkropp medförde enligt hovrätten en betydande risk för allvarligare skador, bland annat på hjärnan. Domstolen ansåg att gärningen präglades av en hänsynslöshet som gick klart utöver vad som låg i att tillfoga skadorna.

Mot denna bakgrund fann hovrätten att gärningen uppfyllde rekvisiten för grov misshandel. Eftersom det dessutom var styrkt att den tilltalade försökt tillgripa jackan skulle han, i stället för försök till rån, dömas för grov misshandel och försök till stöld.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den tilltalade i stället för försök till rån dömdes för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken och försök till stöld enligt 8 kap. 1 och 12 §§ samt 23 kap. 1 § brottsbalken. Tingsrättens bedömning av ringa narkotikabrott lämnades oförändrad i den del som gällde den tilltalade.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljden. Den tilltalade hade därför samma påföljd som i tingsrätten, det vill säga fängelse i 1 år och 6 månader. Hovrätten beslutade också att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

När det gäller skadestånd fann hovrätten inte något hinder mot att fullt ut bifalla målsägandens yrkande. Den tilltalade ska därför betala skadestånd, men den exakta ersättningsposten anges inte i hovrättsavgörandet i den del som återges här. Tingsrätten hade tidigare ålagt honom att betala 32 550 kr i skadestånd, varav 27 550 kr solidariskt med den andra gärningsmannen, samt ränta enligt räntelagen från den 26 september 2023.

Hovrätten lät vidare tingsrättens beslut om beslag bestå. Den tilltalade ålades inte någon ny kostnad för brottsofferfonden i hovrättsavgörandet som återges här, men tingsrätten hade tidigare bestämt en avgift på 1 000 kr. Hovrätten beslutade också att staten skulle stå för ersättningen till målsägandebiträdet i den angivna delen.