Skyddstillsyn efter narkotika och vapeninnehav

Den tilltalade döms för ringa narkotikabrott, vapenbrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Tingsrätten bestämmer påföljden till skyddstillsyn och beslutar samtidigt om förverkande av knivar och ett knogjärn samt om avgifter och kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första punkten ringa narkotikabrott. Den tilltalade ska ha olovligen använt amfetamin den 6 december 2025 eller kort tid dessförinnan i Helsingborg eller på annan plats i Sverige. Tingsrätten dömer honom för detta brott.

Den andra punkten gällde brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 6 december 2025 på Ragnvallagatan i Helsingborgs stad, på allmän plats i en personbil, hade innehaft åtta knivar och ett knogjärn utan att det var befogat. Tingsrätten fann att innehavet inte var befogat, men bedömde brottet som brott mot knivlagen av normalgraden. Den tilltalade döms därför för detta brott, men inte för grovt brott.

Den tredje punkten gällde vapenbrott. Åklagaren påstod att den tilltalade den 6 december 2025 på Ragnvallagatan i Helsingborgs stad utan rätt hade innehaft en startpistol och en kolsyrerevolver som inte var avsedd för målskjutning. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för vapenbrott beträffande startpistolen, men inte för innehavet av kolsyrerevolvern.

Den fjärde punkten gällde brott mot vapenlagen. Åklagaren påstod att den tilltalade samma dag och på samma plats olovligen hade innehaft tillståndspliktig ammunition i form av fem skarpa hagelpatroner, 58 skarpa kulpatroner, en omladdad kulpatron, en slugpatron och en tårgaspatron. Tingsrätten fann att den tilltalade hade innehaft ammunitionen och dömde honom för vapenbrott i den del som avsåg ammunitionen.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att vapen, knivar, knogjärn och ammunition hade hittats i den tilltalades bil efter att den uppmärksammats av polis nattetid. Domstolen hänvisade till den tilltalades egna uppgifter, beslagprotokoll, analysbesked, analysresultat, fotografier och sakkunnigutlåtande samt till vad ett vittne, en polis, hade berättat.

När det gällde narkotikabrottet ansåg tingsrätten att utredningen visade att den tilltalade hade amfetamin i blodet. Domstolen godtog att han uppgett att han tidigare haft amfetaminpreparat utskrivna och fortsatt att självmedicinera, men fann ändå att han skulle dömas i enlighet med åtalet och sitt erkännande.

I fråga om kolsyrerevolvern fann tingsrätten att den tilltalade visserligen hade innehaft vapnet, men att det inte gick att bortse från hans uppgift om att han trodde att innehavet var tillåtet. Åtalet i den delen kunde därför inte bifallas.

När det gällde startpistolen ansåg tingsrätten att den tilltalade måste ha insett att det fanns en risk för att vapnet var tillståndspliktigt och att han genom att inte kontrollera detta hade visat likgiltighet inför tillståndsplikten. Han dömdes därför för uppsåtligt vapenbrott i den delen. Ammunitionen bedömdes som ett samlat vapeninnehav tillsammans med startpistolen, och domstolen fann att innehavet inte kunde bedömas som ringa.

För knivarna och knogjärnet ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgifter om varför föremålen fanns i bilen inte var motbevisade. Samtidigt ansågs innehavet inte befogat, eftersom han hade kört omkring med föremålen nattetid i stället för att köra dem direkt till sin bostad. Domstolen bedömde därför att det var fråga om brott mot knivlagen av normalgraden och beslutade att föremålen skulle förverkas.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Tingsrätten ansåg att straffvärdet för de gärningar den tilltalade dömdes för låg på några månaders fängelse, men att skyddstillsyn ändå var den lämpligaste påföljden med hänsyn till de omständigheter som redovisades i domen.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Han ska också ersätta staten för kostnad för provtagning och/eller analys med 2 600 kr. Försvaret tillerkändes ersättning av staten med 43 858 kr, och staten ska stå för kostnaderna.