Narkotikabrott och narkotikasmuggling: hovrätten ändrar tingsrättens dom

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrottslighet. Hovrätten ändrade tingsrättens avgörande på flera punkter och dömde den tilltalade även för narkotikasmuggling. Hovrätten bedömde dessutom vissa gärningar som narkotikabrott i stället för de brottsrubriceringar som tingsrätten hade använt. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter som rörde narkotika och dopningsbrott. I hovrätten var det bara vissa delar av tingsrättens dom som överklagats. Hovrätten förklarade att den tilltalade, i enlighet med den del av tingsrättens dom som inte hade överklagats, skulle dömas för narkotikabrott enligt åtalspunkt 2, ringa dopningsbrott vid tre tillfällen enligt åtalspunkterna 6, 8 och 13 samt ringa narkotikasmuggling enligt åtalspunkt 10. Hovrätten skulle också pröva åtalspunkterna 1, 5, 7, 9 och 12 samt påföljden och frågan om utvidgat förverkande.

Åtalspunkt 1 gällde innehav och förvaring av narkotika. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning och fann att den tilltalade skulle dömas för att ha förvarat och innehaft den aktuella narkotikan, som huvudsakligen inte varit avsedd för eget bruk. Bruket av narkotika i åtalspunkt 3 ansågs avse samma typ av narkotika som i åtalspunkt 1 och konsumerades därför av innehavet.

Åtalspunkt 5 gällde innehav och förvaring av narkotika tillsammans med en medtilltalad. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade och den medtilltalade skulle dömas för att ha innehaft och förvarat den narkotika som åklagaren påstått, förutom 21 tabletter innehållande oxykodon. Narkotikan bedömdes huvudsakligen inte ha varit avsedd för eget bruk.

Åtalspunkt 7 gällde innehav av narkotika i en bostad. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten när det gällde att den tilltalade hade innehaft narkotikan i sin bostad, men hovrätten kom till en annan slutsats i frågan om användningen. Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten att det, med hänsyn till den förhållandevis ringa mängden narkotika, inte var visat att innehavet hade avsett annat än den tilltalades eget bruk. Hovrätten bedömde därför gärningen som narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen. Den medtilltalade frikändes i den delen.

Åtalspunkt 9 gällde narkotikasmuggling. Hovrätten fann att det inte fanns någon annan rimlig förklaring än att den tilltalade och en medtilltalad hade smugglat den aktuella narkotikan. Hovrätten pekade på omständigheterna kring en resa efter vistelse i Christiania, uppgifter i telefoner som stödde att cannabisharts senare sålts, samt att tullinspektörens hund visat intresse för både påsen och den tilltalade. Hovrätten dömde därför den tilltalade för narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycket lagen om straff för smuggling.

Åtalspunkt 12 gällde innehav och förvaring av narkotika tillsammans med en medtilltalad. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas för att ha innehaft och förvarat all den narkotika som åklagaren påstått. Narkotikan ansågs huvudsakligen inte ha varit avsedd för eget bruk. När det gällde den medtilltalade fann hovrätten också att denne varit delaktig i innehav och förvaring av övrig narkotika, bland annat mot bakgrund av meddelanden om försäljning av tramadol.

Hovrätten prövade även talan om utvidgat förverkande av kontanter om 11 950 kronor. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten och lämnade den delen utan ändring.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Inspelningar från förhör vid tingsrätten spelades upp, och ett vittne hördes på nytt i hovrätten. Vittnet uppgav att minnesbilden av händelserna var vag, men bekräftade vissa observationer kring lägenheterna och att det förekommit mycket spring i trapporna vid en av adresserna. Vittnet berättade också att narkotika avger en tydlig doft och att detta kan märkas i en trappuppgång efter försäljning.

I flera av åtalspunkterna anslöt sig hovrätten till tingsrättens bevisvärdering, men inte i alla delar. Den viktigaste ändringen gällde åtalspunkt 7, där hovrätten ansåg att mängden narkotika var så begränsad att det inte var bevisat att innehavet var avsett för annat än eget bruk. Därmed blev rubriceringen narkotikabrott i stället för den bedömning som tingsrätten gjort. För åtalspunkt 9 gjorde hovrätten däremot en strängare bedömning än tingsrätten och fann att narkotikasmuggling var styrkt.

När hovrätten prövade skuldfrågan betonade den att det i fråga om smugglingsåtalspunkt 9 saknades teknisk bevisning som direkt knöt den tilltalade till narkotikan, men att den samlade bevisningen ändå gav stöd för åtalet. När det gällde övriga åtalspunkter fann hovrätten att bevisningen gav stöd för tingsrättens slutsatser, med den viktiga skillnaden att åtalspunkt 7 bedömdes som eget bruk.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut genom att döma den tilltalade även för narkotikasmuggling enligt åtalspunkt 9. Hovrätten bedömde också gärningen i åtalspunkt 7 som narkotikabrott och fann att brottsligheten under åtalspunkterna 1 och 3 skulle bedömas som ett fall av narkotikabrott. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Påföljden för den tilltalade blev skyddstillsyn i förening med fängelse i tre månader. Hovrätten uttalade att det samlade straffvärdet visserligen blev något lägre än vad tingsrätten bedömt, men att hovrätten i övrigt delade tingsrättens syn på påföljden. Hovrätten bestämde också att den tilltalade inte längre skulle ersätta staten för kostnaderna för provtagning och analys.

Tingsrätten hade tidigare dömt till skyddstillsyn och bestämt fängelse i tre månader som en förenad påföljd. Hovrätten ändrade alltså inte själva påföljden, men ändrade ansvarsfrågan på vissa åtalspunkter och befriade den tilltalade från kostnaden för provtagning och analys. Beslagen skulle bestå. Någon uppgift om häktning anges inte i det material som lämnats.