Narkotikabrott vid innehav ändrades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Den tilltalade hade yrkat frikännande eller i andra hand lindring av påföljden, men hovrätten ändrade bara tingsrättens dom på en punkt och fann att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 6 p narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023. Hovrätten ansåg alltså att utgången var fällande, men den redovisade att den tilltalade endast skulle dömas för innehav av narkotikan och inte även för förvärv. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tidigare dom från tingsrätten där den tilltalade dömdes för narkotikabrott. Tingsrätten fann att brottet hade begåtts under perioden 2023-05-09 till 2023-05-10 och att gärningen omfattade både 1 § 1 st 3 p och 6 p narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 10 månader.

I hovrätten överklagade den tilltalade domen och begärde att han skulle frikännas, eller i vart fall få ett lindrigare straff. Han motsatte sig också åklagarens yrkande om förverkande av kontanter. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Hovrätten handlade målet utan huvudförhandling.

Hovrätten gjorde bedömningen att utredningen var densamma som i tingsrätten och att den inte gav skäl att göra någon annan bedömning i sak. Domstolen klargjorde dock att den tilltalade endast skulle dömas för innehav av narkotikan, inte för förvärv av den. Därmed ändrades tingsrättens dom endast i denna del.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uttalade att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Någon ny bevisning eller omständighet som ändrade skuldfrågan framkom inte. Mot den bakgrunden delade hovrätten tingsrättens slutsats att den tilltalade skulle fällas, men domstolen gjorde en snävare rättslig bedömning av gärningen och avgränsade ansvaret till innehav.

Det framgår inte av det tillhandahållna materialet vilka konkreta bevis som åberopades, men hovrätten hänvisade till tingsrättens skäl och angav uttryckligen att den inte fann anledning att frångå dem i övrigt. Hovrättens prövning ledde alltså inte till frikännande eller till någon ändring av skuldfrågan i förmildrande riktning annat än att förvärvspåståendet föll bort.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den tilltalade dömdes för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 6 p narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023. Hovrätten angav att domen därmed skulle anses som fällande. Någon ny påföljd angavs inte i hovrättens beslut, och den tillhandahållna texten innehåller inte att tingsrättens fängelsestraff ändrades.

Tingsrätten hade beslutat om fängelse i 10 månader. I tingsrätten hade också viss egendom och beslag behandlats. En mobiltelefon skulle förverkas från den tilltalade, flera narkotikaposter skulle förverkas, och beslagen skulle bestå. Dessutom skulle 41 800 kronor i kontanter förverkas från den tilltalade, och även detta beslag skulle bestå. Hovrätten beslutade att tingsrättens beslag skulle fortsätta att gälla.

När det gäller kostnader fick den offentlige försvararen i hovrätten ersättning av staten med 8 130 kronor, varav 6 504 kronor avsåg arbete och 1 626 kronor mervärdesskatt. Den tilltalade ålades att återbetala den kostnaden till staten. Hovrätten uttalade också att det fanns skäl att den tilltalade skulle återbetala statens kostnad för offentlig försvarare i hovrätten. Tingsrätten hade tidigare bestämt att den offentlige försvararen skulle få ersättning med 80 793 kronor och att staten skulle stå för kostnaderna. Tingsrätten hade även ålagt den tilltalade att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.