Grovt bedrägeri och utvisning prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri och andra närliggande brott. Den tilltalade yrkade frikännande, medan åklagaren och målsägandebiträdet ville att tingsrättens bedömning skulle stå fast. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i de delar som gällde skuld, brottsrubricering, påföljd, skadestånd och utvisning. En ändring gjordes dock av brottstiden för penningtvättsbrottet i åtalspunkt 6.

Om händelsen och åtalet

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grovt bedrägeri vid fem tillfällen under perioden 24 april 2022–3 oktober 2025. Brottet bedömdes enligt 9 kap. 1 § första stycket och 3 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2025. Tingsrätten fann också att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige.

I hovrätten angavs att åklagaren godtog tingsrättens bedömningar i skuldfrågan och i fråga om brottsrubriceringarna. Hovrätten redovisade att det som tagits upp där inte gav anledning till andra bedömningar än tingsrättens i fråga om skuld, brottsrubricering, straffmätning, påföljdsval och skadestånd. Brottstiden för penningtvättsbrottet i åtalspunkt 6 justerades dock till perioden 10 september 2024–14 juli 2025.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade förutom grovt bedrägeri även dömts för de delar som hovrätten hänvisade till i prövningen, men hovrätten ändrade inte dessa bedömningar. Hovrätten prövade även frågan om utvisning mot bakgrund av en ändring i utlänningslagen som trätt i kraft efter tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i de överklagade delarna var densamma som i tingsrätten. Den tilltalade hade i hovrätten åberopat viss skriftlig utredning i utvisningsfrågan, och ett målsägandebiträde hade åberopat ett kontoutdrag.

När det gällde skuldfrågan hänvisade hovrätten till tingsrättens utförliga redogörelse för bevisningen och dess värdering. Hovrätten fann att det som förekommit i hovrätten inte gav skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten gjort. Därmed stod tingsrättens bedömning fast i fråga om att den tilltalade gjort sig skyldig till grovt bedrägeri.

I utvisningsfrågan gjorde hovrätten däremot en särskild prövning enligt den nya lydelsen av utlänningslagen. Hovrätten konstaterade att den tilltalade hade status som subsidiärt skyddsbehövande och därför omfattades av den nya bestämmelsen. Hovrätten bedömde att det grova bedrägeriet var det allvarligaste av de brott som den tilltalade dömts för. Domstolen framhöll att den tilltalade under drygt ett år vilselett målsäganden att låna ut mer än 1,3 miljoner kronor, på ett mycket systematiskt och försåtligt sätt. Det sades också att den tilltalade utnyttjat målsägandens medkänsla genom att hota att döda eller skada sig själv, samt pressat målsäganden att skuldsätta sig när det inte fanns mer pengar att låna ut. Hovrätten fann vid en samlad bedömning att brottet var ett allvarligt brott i lagens mening och att förutsättningar för utvisning därför fanns.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om utvisning. Den tilltalade ska alltså utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit. Hovrätten erinrade om att överträdelse av återreseförbudet numera kan medföra fängelse i högst två år.

När det gäller frihetsberövandet beslutade hovrätten att den tilltalade ska vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten angav att det skedde av de skäl som anges i tingsrättens dom och att proportionalitet fortfarande förelåg.

Tingsrätten hade dömt till fängelse i två år och elva månader. Hovrätten uttalade att tingsrättens dom inte skulle ändras i fråga om straffmätning och påföljdsval, vilket innebär att den påföljden stod fast. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens skadeståndsbedömningar. Tingsrätten hade ålagt den tilltalade att betala skadestånd till flera målsägande samt en avgift till brottsofferfonden.

I hovrätten beslutades även om ersättning till rättsliga biträden och att staten skulle stå för kostnaderna i hovrätten för målsägandebiträdet, den offentlige försvararen och tidigare förordnade målsägandebiträden. Hovrätten justerade också ersättningen till de rättsliga biträdena jämfört med tingsrättens belopp.