Försvårande av skattekontroll i flera delar ledde till ändrad påföljd i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försvårande av skattekontroll, grovt brott. Den tilltalade dömdes även i hovrätten för tre fall av grovt försvårande av skattekontroll, men hovrätten ändrade tingsrättens påföljd från fängelse till villkorlig dom. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive näringsförbud och företagsbot.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade, som varit formell och faktisk företrädare för ett bolag, under perioden 1 juli 2019 till 24 augusti 2021 tillsammans med en annan person inom bolagets verksamhet hanterat ett stort antal penningöverföringsuppdrag, så kallade hawalatransaktioner. Enligt åtalet hade bokföringsskyldigheten åsidosatts genom att de inträffade affärshändelserna inte bokförts och att verifikationer inte upprättats på svenska, danska, norska eller engelska.

Åtalet i hovrätten omfattade tre gärningar av försvårande av skattekontroll, grovt brott, med följande tidsperioder. Den första avsåg 1 juli 2019 till 30 juni 2020, den andra 1 juli 2020 till 30 juni 2021 och den tredje 1 juli 2021 till 24 augusti 2021. Åklagaren gjorde gällande att underlåtenheten hade medfört fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet allvarligt försvårats och att brotten var grova eftersom de skett systematiskt, i större omfattning och avsett mycket betydande belopp.

Hovrätten utgick från samma grundläggande åtal som tingsrätten men prövade målet utifrån den justerade gärningsbeskrivning som åklagaren lade fram i hovrätten. Den tilltalade yrkade frikännande eller lindrigare påföljd samt att näringsförbudet skulle undanröjas. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma skriftliga utredning som tingsrätten, tillsammans med vissa ytterligare skriftliga handlingar. Några inspelade telefonsamtal spelades också upp, men hovrätten lade stor vikt vid att det material som åklagaren åberopat i form av avlyssnade samtal inte kunde värderas fullt ut eftersom det ursprungliga materialet hade förstörts i annan förundersökning. Hovrätten konstaterade att den tilltalade därigenom fråntagits möjligheten att ta del av ursprungsmaterialet och att det inte kunde uteslutas att övriga inspelade samtal hade varit betydelsefulla för försvaret. De inspelade samtalen och de översatta utskrifterna ansågs därför i princip sakna bevisvärde i sig.

Trots detta fann hovrätten att övrig bevisning räckte för att det skulle vara bevisat att hawalaverksamhet förekommit inom bolaget. Domstolen hänvisade bland annat till att polisen vid husrannsakan hittade en gömd datorväska med laptop, kvitton och handskrivna anteckningar, samt till att laptopen innehöll ett stort antal pdf-kvitton som avsåg penningöverföringar. Hovrätten beaktade också en meddelandekonversation som knöt an till ett av kvittona, liksom vittnesuppgifter om att laptopen flyttats mellan personer med anknytning till bolaget. Sammantaget ansåg hovrätten att det var tillräckligt klarlagt att bolaget bedrev omfattande hawalaverksamhet och att den tilltalade kände till detta.

När det gällde frågan om bokföringsskyldighet slog hovrätten fast att hawalatransaktionerna utgjorde bokföringspliktiga affärshändelser och därför borde ha bokförts i bolaget. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att de obokförda beloppen uppgick till 2 278 transaktioner om totalt 11 820 005 kronor för det första beskattningsåret, 1 318 transaktioner om totalt 6 076 095 kronor för det andra och 331 transaktioner om 1 768 203 kronor för den sista perioden.

Hovrätten prövade sedan företrädaransvaret. Den tilltalade bedömdes ha varit både formell och faktisk företrädare för bolaget. Han hade därmed haft ansvar för att bokföringsskyldigheten fullgjordes och hovrätten fann att han uppsåtligen hade gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för tre fall av försvårande av skattekontroll, grovt brott, och fastställde i övrigt tingsrättens domslut. Påföljden ändrades dock från fängelse till villkorlig dom. Hovrätten ansåg att det sammanlagda straffvärdet motsvarade fängelse i ett år, men att hänsyn skulle tas till att den tilltalade meddelades näringsförbud. Vid straffmätningen beaktades också att han hade varit frihetsberövad i mer än en månad med anledning av den brottslighet som prövades i målet. Mot den bakgrunden bestämdes påföljden till ren villkorlig dom, utan dagsböter.

När det gäller näringsförbudet gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten och lät beslutet beträffande den tilltalade stå fast. Hovrätten uttalade också att kvarstadsbeslutet skulle bestå. Tingsrättens dom innehöll därutöver en avgift till brottsofferfonden, men hovrättens dom återger inte någon ändring i den delen. Företagsboten lämnades också oförändrad.