Villkorlig dom efter två fall av misshandel

Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av misshandel mot målsäganden. Gärningarna bedömdes ha skett den 10 juni 2025 och den 19 mars 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 120 timmars samhällstjänst. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och ersätta kostnader till staten.

Händelsen och åtalet

I det första åtalet, som avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, påstods att den tilltalade den 10 juni 2025 i en bostad tryckte ner målsäganden i en soffa, tog strypgrepp om henne och därefter puttade in henne i en byrå. Enligt åtalet orsakades målsäganden smärta, rodnad, svullnad, hudavskrapningar, rivmärken och blåmärken. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel på denna punkt.

I det andra åtalet, som också avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, påstods att den tilltalade den 19 mars 2026 i en bostad tryckte ner målsäganden i en soffa, knuffade henne och tog tag i hennes ansikte och axel. Enligt åtalet orsakades målsäganden smärta, rodnad, svullnad, rivmärke och blåmärken. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel även på denna punkt.

Målsäganden berättade i huvudsak att relationen mellan henne och den tilltalade hade varit ansträngd och att hon i samband med den första händelsen blev tryckt ner i soffan och därefter puttad in i en bokhylla eller byrå. Hon uppgav också att hon vid den andra händelsen trycktes ner i soffan, knuffades och fick grepp om ansikte och axel. Den tilltalade förnekade våld i båda fallen men medgav i den första delen att han puttat henne, dock utan uppsåt att skada, och i den andra delen att han tagit hennes telefon och kastat den.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter hade högt bevisvärde eftersom de var detaljrika, konsekventa och utan svårförklarliga moment. Hennes berättelser bedömdes också få starkt stöd av fotografier, rättsintyg och det vittnesmål som lämnades av ett polisvittne i den första delen samt av RLC-samtal, journalanteckningar och rättsintyg i den andra delen. Domstolen fäste särskild vikt vid att polisvittnet i den första delen beskrev att målsäganden berättat om ett stryptag och att skador iakttagits.

När det gällde den tilltalades uppgifter fann tingsrätten att de inte rubbade åklagarens bevisning. I den första delen ansåg domstolen att hans förklaring om att han puttat henne för att hindra henne från att skada sig själv var detaljfattig och svårförklarlig. I den andra delen ansåg tingsrätten att hans version stod i direkt strid med den övriga utredningen. Domstolen slog därför fast att det var visat att den tilltalade vid det första tillfället tryckt ner målsäganden i soffan och tagit strypgrepp om henne samt därefter puttat in henne i en byrå, och att han vid det andra tillfället tryckt ner henne i soffan, knuffat henne och tagit tag i hennes ansikte och axel. Gärningarna bedömdes ha begåtts uppsåtligen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för två fall av misshandel. Tingsrätten bedömde att de samlade gärningarna motsvarade ett straffvärde på fängelse fyra månader, men valde i stället villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst bestämdes till 120.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 15 800 kronor till målsäganden för den första händelsen, med ränta från den 10 juni 2025. För den andra händelsen ska han betala 16 600 kronor, med ränta från den 19 mars 2026. Tingsrätten ansåg att kränkningsersättning skulle utgå och satte ersättningen för sveda och värk utifrån respektive akut sjukdomstid.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska han återbetala 71 339 kronor av kostnaderna till staten.