Bokföringsbrott i bolag blev villkorlig dom

Tingsrätten dömde den tilltalade för tre bokföringsbrott av normalgraden. Brotten gällde underlåten bokföring under två räkenskapsår samt att årsredovisningen för ett tidigare räkenskapsår inte hade avslutats i tid. Påföljden blev villkorlig dom med samhällstjänst i 160 timmar. Tingsrätten avslog samtidigt åklagarens begäran om näringsförbud.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet var den tilltalade formell företrädare för ett bolag i Uppsala kommun under perioden 11 september 2023 till 14 oktober 2025. Bolaget trädde i likvidation den 14 oktober 2025 och försattes i konkurs den 29 oktober 2025. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte löpande bokföra uppkomna affärshändelser.

I åtalspunkt 1 avsåg det ett grovt bokföringsbrott under perioden 11 september 2023 till 31 december 2023. Enligt åtalet hade inbetalningar om 362 339 kronor och uttag eller utbetalningar om 2 208 537 kronor på bolagets bankkonto inte bokförts. Åklagaren gjorde gällande att bristerna var så omfattande att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen.

I åtalspunkt 2 avsåg det också grovt bokföringsbrott, denna gång för räkenskapsåret 1 januari 2024 till 31 december 2024. Där uppgavs att inbetalningar om 2 273 248 kronor samt uttag eller utbetalningar om 470 478 kronor inte hade bokförts. Även för denna punkt var påståendet att bristerna gjort det omöjligt att i huvudsak bedöma rörelsens förlopp utifrån bokföringen.

I åtalspunkt 3 avsåg det bokföringsbrott av normalgraden. Den tilltalade påstods ha underlåtit att före 1 juli 2024 avsluta den löpande bokföringen med årsredovisning för räkenskapsåret 1 januari 2023 till 31 december 2023. Enligt åtalet kunde rörelsens ekonomiska resultat och ställning därför inte i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav de faktiska omständigheterna men bestred att han agerat uppsåtligen och gjorde gällande att han endast varit oaktsam. Tingsrätten utgick från att han haft ansvar för bokföringen i egenskap av formell företrädare och noterade att det enligt hans egen berättelse hade gjorts försök att få fram bokföringsmaterial utan resultat.

Tingsrätten fann dock att bolaget under en längre tid varit utan bokföring och att den tilltalade varit medveten om detta. Domstolen ansåg därför att hans agerande, eller snarare brist på agerande, inte kunde bedömas på annat sätt än som uppsåtliga bokföringsbrott.

När det gällde rubriceringen ansåg tingsrätten att beloppen som inte bokförts var höga och att detta talade för grovt bokföringsbrott för åtalspunkterna 1 och 2. Samtidigt beaktades att det inte hade förekommit någon egentlig verksamhet i bolaget under den aktuella perioden, att transaktionerna enligt den tilltalade rörde lån och återbetalning mellan bolag, att gärningarna inte präglades av någon särskild förslagenhet och att det inte fanns något som tydde på ekonomisk vinning. Vid en samlad bedömning kom tingsrätten fram till att samtliga brott skulle rubriceras som bokföringsbrott av normalgraden, om än allvarliga sådana för åtalspunkterna 1 och 2.

Domslut och påföljd

Det samlade straffvärdet bedömdes motsvara sex månaders fängelse. Eftersom den tilltalade saknade tidigare belastning, inte bedömdes utgöra någon recidivrisk och samtyckte till samhällstjänst, stannade påföljden vid villkorlig dom med samhällstjänst i 160 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle straffet ha bestämts till sex månader.

Tingsrätten avslog åklagarens begäran om näringsförbud. Domstolen fann att det inte hade framkommit sådana omständigheter som gjorde näringsförbud påkallat från allmän synpunkt. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Tingsrätten beslutade vidare att försvararen skulle få ersättning av staten med 5 061 kronor och att den tilltalade ska betala tillbaka samma belopp till staten.