Undantag från strandskydd medges inte

Undantag (dispens) från strandskyddet kan medges under vissa särskilda, i miljöbalken angivna, förutsättningar. Bedömningen av om det finns sådana särskilda skäl är avsedd att vara restriktiv.

Därutöver ska en mer övergripande intresseavvägning göras. De intressen som bär upp strandskyddet – bevarandet av goda livsvillkor för djur- och växtliv och tryggandet av områden för friluftsliv – ska tillmätas stor vikt vid den avvägningen. Dessa intressen ska vägas mot de enskilda intressena; en inskränkning i en fastighetsägares rätt att använda mark och vatten får inte gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses. Det innebär att om en dispens inte kan ges med stöd av de särskilda förutsättningar som anges direkt i lagen, ska det göras en slutlig kontroll av att detta resultat inte är orimligt med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet (en proportionalitetsbedömning). Utrymmet för en dispens med stöd av en sådan bedömning är dock mycket litet. Att en sådan proportionalitetsbedömning ska göras ska inte ses som en mer generell utvidgning av möjligheten till dispens.

Ägarna till fastigheten ansågs inte ha visat att det fanns sådana särskilda skäl som anges i lagen för den tillkommande delen av båthusanläggningen. Högsta domstolen ansåg inte heller att proportionalitetsbedömningen skulle leda till en dispens. Att ett avslag kunde innebära en kostnadskrävande ombyggnad saknade betydelse eftersom den uppförda anläggningen stod i strid med det tillstånd som hade meddelats.