Posering framför avlidna personer i en väpnad konflikt har bedömts vara krigsförbrytelse

Mannen åtalades för brott mot lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser bestående i att han genom poseringarna hade allvarligt kränkt de avlidnas personliga värdighet genom förödmjukande eller nedsättande behandling. Han dömdes för brotten i både tingsrätten och hovrätten.

Frågorna i Högsta domstolen har främst rört om begreppet skyddade personer i nämnda lag omfattar även döda personer samt om poseringsgärningarna i så fall har varit av sådan karaktär att de uppfyller kravet på att vara ägnade att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Dessutom har målet gällt om krigsförbrytelse är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska följa.

Lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser syftar till att i svensk rätt reglera de brott som har sin grund i den internationella straffrätten och som straffbeläggs i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Stadgan bygger på grundförutsättningen att såväl Internationella brottmålsdomstolen som nationell domstol ska kunna lagföra de brott som anges i stadgan, där lagföring på nationell nivå i princip har företräde. Tolkningen och tillämpningen av lagen måste därför ske med stort hänsynstagande till de folkrättsliga reglerna och till hur de tolkats och tillämpats av Internationella brottmålsdomstolen och internationella tribunaler som Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen.

Den svenska lagens definition av skyddade personer som avses i straffbestämmelsen om förödmjukande eller nedsättande behandling hänvisar till hur begreppet sedvanerättsligt används i den internationella humanitära rätten. Högsta domstolen kommer i domen fram till att döda personer kan ses som skyddade personer i den internationella humanitära rätten och att därför även den svenska regleringen har denna innebörd.

Högsta domstolen finner vidare att poseringarna som mannen deltagit i har varit sådana att de döda personerna därigenom har utsatts för förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Mannen döms därför för fyra fall av krigsförbrytelse mot person. Med hänsyn till straffvärdet av brottsligheten och till att krigsförbrytelse mot person i sig bedöms vara ett brott av sådan art att fängelse normalt ska följa, bestäms påföljden till ett års fängelse.