Planbeskrivningens uttalade syfte blev avgörande för tolkningen av en oklar detaljplan
2022-12-09Ett fastighetsbolag ansökte om bygglov för nybyggnad av tvåbostadshus i Huddinge. För platsen gäller en stadsplan från 1968. På plankartan är området betecknat med BFII. Enligt planbestämmelserna avses med B att området får användas endast för bostadsändamål och med F att det får bebyggas endast med hus som uppförs fristående.
Byggnadsnämnden avslog ansökningarna med hänvisning till att den planbeskrivning som finns för området bara medger att fristående enfamiljshus (numera enbostadshus) uppförs, alltså inte tvåbostadshus.
Sedan saken prövats av länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen, med olika utgångar, avslår Högsta domstolen nu i en dom fastighetsbolagets överklagande.
Domstolen konstaterar att planbeskrivningen utgör en integrerad del av underlaget vid kommunfullmäktiges antagande av detaljplanen. Även om planbeskrivningen inte är rättsligt bindande så är den ett viktigt underlag för tolkningen av detaljplanen och dess innebörd. Med hänsyn till den betydelse som planbeskrivningen har för den kommunala beslutsprocessen måste det som anges i beskrivningen väga tungt vid tolkningen av en oklar planbestämmelse.
I detta fall finns det enligt Högsta domstolen stöd i planbeskrivningen för att man, när stadsplanen antogs, med det oklara ”fristående” hus avsåg endast enbostadshus och inte tvåbostadshus. I vissa anvisningar från Kungl. Byggnadsstyrelsen från den tiden användes i och för sig begreppet fristående hus för att beskriva egnahems- och villabebyggelse som kan omfatta både enbostadshus och tvåbostadshus. Med beaktande av planbeskrivningens uttalade syfte kan emellertid anvisningarnas allmänna och rådgivande kommentarer inte leda till någon annan bedömning av stadsplanens innebörd än att denna tillåter bara enbostadshus.