Ogillat åtal mot tidigare verksamhetschef på äldreboende för olaga frihetsberövande

Enligt åtalet var den dåvarande verksamhetschefen ansvarig för att det hade iordningställts ett särskilt rum för en boende som led av en autismspektrumstörning. Rummet ska enligt åtalet sedan ha använts för att hålla den boende inlåst vissa tider på dygnet. Rummet hade tidigare varit ett vilorum för personalen, var beläget mellan två vårdavdelningar och handtaget på dörren var bortmonterat, vilket gjorde att dörren inte gick att öppna från insidan. Enligt åtalet lämnades den boende ensam i rummet under långa stunder utan möjlighet att ta sig ut.

Den dåvarande verksamhetschefen har under rättegången förnekat brott. Hennes inställning har varit att hon varit med och tagit fram det aktuella rummet, som hon har beskrivit som ett ”lugnt rum”, i syfte att den boende skulle ha någonstans att vara när han blev upprörd och alltför utåtagerande mot personalen. Hon har sagt sig aldrig ha gett direktiv till personalen att den boende fick lämnas ensam i rummet. Hon har också nekat till att ha känt till att handtaget på dörren varit borttaget.

Under huvudförhandlingen har ett flertal vittnen hörts, bl.a. anställda på boendet, och skriftlig bevisning har åberopats.

Tingsrätten har kommit fram till att det inte finns någon tvekan om att den boende har lämnats ensam i det aktuella rummet både dagtid och nattetid, och då inte endast korta stunder utan i princip hela nätter. Dörren till rummet har saknat handtag, vilket har gjort att den boende har saknat möjlighet att ta sig ut. Vidare har rummet varit placerat mellan två avdelningar och saknat larmanordning. Den enda möjligheten för den boende att göra sig hörd och få kontakt med personalen har varit att ropa och/eller banka på dörren. Enligt tingsrätten har den boende härigenom utsatts för ett frihetsberövande som inte varit lagligt.

När det gäller den dåvarande verksamhetschefens kännedom om hur rummet använts och vilka direktiv hon gett till personalen har tingsrätten kommit fram till att det finns omständigheter, främst vittnesmål från personalen, som tyder på att hon ombesörjt iordningställandet av rummet i syfte att den boende skulle kunna hållas inlåst i perioder och även gett personalen direktiv om att rummet kunde användas på det sättet. Tingsrätten har dock också funnit att det har framkommit omständigheter som försvagar åtalet. En sådan omständighet är det egenintresse som en del av vittnena kan tänkas ha av att en överordnad pekas ut som ansvarig för att den boende lämnats ensam i rummet. En annan omständighet är att en del vittnen har berättat att den dåvarande verksamhetschefen, såvitt de känner till, inte alls har gett sådana direktiv som åklagaren har påstått. En tredje omständighet är att dokumentationen när det gäller brukandet av rummet har varit mycket bristfällig, vilket ger ett inte obetydligt utrymme för att personalen tagit egna initiativ i vissa avseenden när det gäller användandet av rummet.

Detta har lett tingsrätten till slutsatsen att utredningen inte är tillräckligt robust för en fällande dom, varför åtalet har ogillats, liksom den boendes skadeståndstalan.