Nätpedofilen Christoffer Kalani fick sitt straff skärpt till tre år och fyra månader av Svea hovrätt

Tre år och fyra månader, det blev domen mot den 22-årige Christoffer Kalani från Järfälla som begått och erkänt ett stort antal nätövergrepp på närmare 100 barn i åldrarna 10 till 14 år gamla. Ärendet mot Christoffer Kalani inleddes sedan föräldrar till två minderåriga flickor i augusti 2013 respektive januari 2014 gjort polisanmälan efter att ha anträffat material hos flickorna.


Utmärkande för målet är att det stora antal sexualbrott Christoffer Kalani har åtalats och huvudsakligen dömts för har begåtts via internet mot unga flickor, som i regel varit mellan tio och fjorton år, och innefattat chattar (skriftlig dialog i realtid mellan användare på internet) och översändande av bilder som, såvitt nu är av intresse, tagits med mobiltelefonens kamera under det att chatten pågått och innefattat barnpornografiska skildringar. Det har rört sig om stillbilder (digitala foton) och inte i något fall om kontinuerlig överföring av bilder via webbkamera. Kommunikationen har nästan uteslutande skett via Kik, som är en mobilapplikation främst avsedd för s.k. smartphones. Christoffer Kalani har inte träffat någon av målsägandena i verkliga Iivet. Christoffer Kalani har i huvudsak haft samma tillvägagångssätt under chattarna. Han har tagit reda på målsägandes Kik-alias och inlett en konversation, utgett sig för att vara något år äldre än den han chattat med och sedan relativt snabbt fört in diskussionen på sexuella frågor. Genom tjat och smicker har han i många fall förmått flickorna att skicka bilder på sig själva. Han har därvid utnyttjat deras bristande sexuella erfarenhet. Efter hand har han begärt mer och mer explicit pornografiska bilder av målsägandena.  Hans strävan synes ha varit att få bilder utvisande penetration av underliv och anus. Christoffer Kalani har regelmässigt även skickat bilder på sig själv och sitt könsorgan till målsägandena som ett led i att få bilder av dem. I vissa fall synes detta också ha gett honom tillfredsställelse i sig. Målet utmärks också av att många målsägande varit ovilliga att berätta om det som hänt eller inte velat berätta något alls och upplevt polisförhören eller i förekommande fall förhören inför rätten som mycket pressande. Detta är fullt förståeligt men kan i vissa fall få betydelse för bevisvärderingen. Den muntliga bevisningen har dock inte varit avgörande eftersom det finns omfattande skriftlig bevisning och fotografier som styrker åtalen. Som tingsrätten redovisat har Christoffer Kalani också i allt väsentligt erkänt att han handlat som åklagaren påstått även om han genomgående inte haft något minne av de olika chattarna.