Konstnären Markus Andersson använde ett fotografi som förebild men tavlan var ett nytt konstverk

Högsta domstolen har i en dom slagit fast att en konstnären Markus Andersson som utan tillåtelse använt ett fotografi som förebild hade omvandlat det fotografiska verket på sådant sätt att han skapat ett nytt och självständigt konstverk. Han gjorde därför inte intrång i fotografens rätt.

Fotografen Jonas Lemberg följde under några dagar en person som hade varit misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme. Ett porträtt i närbild kom att användas i massmedia i stor utsträckning. Utan något samtycke från Jonas Lemberg använde Markus Andersson det fotografiska verket som förebild när han gjorde en oljemålning som han kallade ”Svenska syndabockar”. Markus Andersson ställde ut tavlan, la en bild av målningen på sin hemsida och sålde affischer med den. Jonas Lemberg menade att Markus Andersson gjort intrång i hans rätt till det fotografiska verket.

Frågan i målet var vad som krävs för att ett nytt och självständigt verk ska anses ha skapats. Närmare bestämt gällde målet gränsdragningen mellan en bearbetning och en nyskapelse. Om det är ett nytt och självständigt verk, får den som har åstadkommit det nämligen en självständig upphovsrätt till sitt nya verk. Är det däremot bara en bearbetning av originalet, är hans rätt beroende av den som har rätten till originalet. I så fall får han enligt upphovsrättslagen inte förfoga över det utan samtycke från den som skapat originalet, t.ex. genom att kopiera det.

I domen gör Högsta domstolen vägledande uttalanden för hur gränsdragningen bör göras.

När det gäller bedömningen i detta fall konstaterar Högsta domstolen att en helhetsbedömning ska göras av målningen. Personen finns visserligen med i målningen och utgör ett centralt motiv, men tavlans komposition tar över och blir det dominerande. Målningen får en helt annan mening än den som fotografiet har. I stället för ett fotografiskt starkt personporträtt framträder i målningens form en allegori som antyder kritik av ett massmedialt behov av syndabockar. Det handlar om en kommentar över samhället och tiden.

Sammantaget fann Högsta domstolen att konstnären hade omvandlat det fotografiska verket på sådant sätt att han åstadkommit ett nytt och självständigt verk, som ger uttryck för hans individualitet. Hans förfogande över sitt konstverk utgjorde därför inte intrång i Jonas Lemberg rätt till det fotografiska verket.