Kommunens uttag av gatukostnader bedöms strida mot egendomsskyddet

I samband med ny detaljplan och bebyggelse i en kommun i Västsverige tilldelades en fastighetsägare – utan att ha begärt det – tre byggrätter på sin fastighet och ålades att inom en dryg månad betala gatukostnadsavgifter om cirka 600 000 kr till kommunen avseende tre möjliga nya fastigheter. Fastighetsägaren ansåg att åläggandet att betala ett så stort belopp inom så kort tid för byggrätter som han ännu inte använt utgjorde en otillåten inskränkning av hans rätt till skydd för sin egendom. Kommunen ansåg att egendomsskyddet inte hade överträtts.

Hovrätten bedömer att uttaget av gatukostnader kan utgöra en inskränkning av egendomsskyddet. För att uttaget ska vara tillåtet krävs att ingreppet är proportionerligt. Proportionalitetsbedömningen är en slags intresseavvägning mellan det allmännas fördel av att kunna ta och få betalt och den skada den enskilde lider av att betala. I bedömningen ska ingreppets ändamålsenlighet, nödvändighet och proportionalitet i strikt mening beaktas.

Vid proportionalitetsbedömningen har hovrätten kommit fram till att det inte var nödvändigt för kommunen att kräva betalning för fastigheter som ännu inte existerade. Det hade varit möjligt för kommunen att avvakta med att begära betalning. Med tanke på det höga belopp som fastighetsägaren krävdes på inom kort tid står kommunens fördel av att få betalt i förskott inte heller i rimlig proportion till den skada som fastighetsägaren drabbades av. Hovrätten menar därför, till skillnad från tingsrätten, att uttaget av gatukostnadsavgifter strider mot egendomsskyddet och att fastighetsägaren har rätt till skadestånd.

Hovrätten är enig i sin dom.