Kommunens uttag av gatukostnader bedöms inte strida mot egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen

2020-05-19

I samband med en ny detaljplan och ny bebyggelse i ett område i Partille kommun, fick en fastighetsägare en del av sin mark inlöst av kommunen mot viss ersättning. Hans fastighet tilldelades också på kommunens initiativ tre nya byggrätter. Tillsammans med övriga fastighetsägare i området fick han vara med och betala kostnaderna för bland annat nya gator i området. Hans del av gatukostnaderna beräknades inte bara på hans befintliga fastighet utan även på de tre nya byggrätterna, trots att han ännu inte hade styckat av till nya fastigheter. Beloppet som beräknades för de nya byggrätterna uppgick till cirka 600 000 kronor och han skulle betala beloppet inom en dryg månad.

Fastighetsägaren ansåg att åläggandet att betala ett så stort belopp för byggrätter som han ännu inte använt utgjorde en otillåten inskränkning av hans rätt till skydd för sin egendom enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och artikel 1 i Europakonventionens första tilläggsprotokoll. Kommunen ansåg att egendomsskyddet inte hade överträtts.

Mot bakgrund av Europadomstolens avgöranden i liknande fall, anser tingsrätten att kommunens uttag av gatukostnader ska bedömas på samma sätt som uttag av skatt, enligt undantagsregeln för skatter och andra pålagor i Europakonventionens första tilläggsprotokoll. Tingsrätten bedömer att ett uttag av gatukostnader kan utgöra en otillåten inskränkning av egendomsskyddet i såväl regeringsformen som Europakonventionen, om det framstår som oproportionerligt vid en avvägning mellan kommunens och fastighetsägarens intressen. Det som ska prövas vid proportionalitetsbedömningen när det gäller skatter och andra pålagor är, enligt Europadomstolen, om den enskilde ålagts en orimlig börda eller fått sin finansiella situation undergrävd på ett grundläggande sätt.

Tingsrätten anser att det visserligen kan ifrågasättas om det är rimligt att med kort varsel behöva betala ett stort belopp för byggrätter som ännu inte realiserats, men att fastighetsägaren i det här fallet inte fick bära en orimlig börda eller fick sin finansiella situation undergrävd på ett grundläggande sätt. Tingsrätten har då beaktat att fastighetsägaren hade medel att betala med, att hans fastighet ökat i värde genom de nya byggrätterna och att han inte utnyttjat möjligheten att begära jämkning av betalningsvillkoren enligt plan- och bygglagen.